Ja det är en fråga som man kan fundera över. På 1600 och 1700-taket kördes det tackjärn från Surahammars Bruk till Västerås, då tävlades det om vem av bönderna som körde mest och flest gånger. Det var ju en form av tävling, även om det inte fanns något pris eller några tävlingsresultat. Ja i och för sig så fanns det ett pris och det var brännvin, som brändes på den plats där gamla stålverket en gång låg. När järnvägen kom till Surahammar, så blev det ofta slagsmål på lördagarna mellan surapojkarna och rallarna. Det var ju också en sorts tävling, priset efter dessa bataljer var ju suratöserna. Men även här fanns det inte några protokoll som skriver om teknisk knockout eller andra boxningstermer. Och inte använde man sig av vadderade boxhanskar, utan här var det knytnävarna som gällde och smäll på snoken så blodet skvätte. Däremot så bildades Surahammars Skarpskytteförening på 1800-talets andra hälft, där tävlade man ju i skytte och skidåkning. Man har också berättat att man i början av 1840-talet byggde en hoppbacke som låg där yttersta knapertäppsvillorna ligger, alltså i dagens mått mätt vid den rivna järnvägsviadukten i Äppelparken. Där hoppade man på hemmagjorda skidor från Sotsvedsskogen, några stavar det hade man inte och den som var djärvast var den som hoppade längst.
Men fem år efter sekelskiftet så introducerades fotbollen i Surahammar.
Mannen bakom detta var Herbert Möller,son till dåvarande matserveringsinnehavaren vid torget. Möller hade sett lite ordnat spel vid besök i Västerås och ställde sig i spetsen för några intresserade surapojkar. Man skramlade också till en ricktig boll och öppnade så småning om stora sparktillställningar där senare tjänstemännens tennisbana var belägen på 20-talet. Planen var 50 meter låg och ungefär 25 meter bred. Den var försedd med förädiska gropar och steniga tuvor med flera trevligheter. Några regler fanss det inte på den tiden, i alla fall inte i Sura. Utan man försökte att kicka bollen då och då och om möjligt knuffa omkull någon motspelare. Till Möllers gäng, pojkar i 12-14 års åldern sällade sig så småning om några äldre surapojkar, som försökte få ordning på spelet. Bland dessa senare märkas Ernfrid Danielsson, A. Karlsson, Hugo Brewitz, Johan Pettersson, Thure Spennare, Ernst Broström och John hellman med flera.
Spelare i Göta, fr,v. Axel Nordkvist, Ejnar Pettersson, Hugo Brewitz
En förening bildades 1905, den kallades för ”Göta” Det sägs att Danielssons fästmö på den tiden hette Göta. Man spelade till och med mellan ”två mål”, målstolparna utgjordes av ett par ytterrockar utlagda ungefär fem meter från varandra. Klubben Göta gick till och med så långt att man skaffade sig en fotbollsdräkt. vit tröja och gula byxor. Hur det nu än var så tyckte visst de ursprungliga Götapojkarna, Möller, Einar Pettersson med flera att nykomlingarna bestämde för mycket, ja i bland fick inte ens grundarna vara med och spela tvåmål. Följden av detta blev att man bröt med sin gamla klubb och med Möller i spetsen bildade man en ny klubb som fick namnet Svea. Just Svea tog möller med sig när han flyttade till Västerås, där han bildade IF Svea, som sedan blev Västerås IK 1913. Ja tänk att man måste flytta från Sura för att hjälpa till med bildadendet av en idrottsförening. Nå väl, Sveapojkarna ville inte vara sämre än Götapojkarna, man fixade också en fotbollsdräkt, den bestod av rödvit randig tröja och himmelsblå byxor. Till slut så tröttnade utbrytarna och införlivades med Göta igen. Under den här tiden så fanns det ytterligare en klubb som kallade sig för Hoppet. Det var pojkar i 7 till 9 års ålden som tillhörder de hoppfulla, bland dem Arnold Brewitz, Sigge Almqvist, Henning Johansson med flera storheter. Göta fanns kvar till 1908, medan de övriga sakta tynade bort.
Eftersom man inte hade någon egen fotbollsplan, fick man ge sig ut på luffen för att få spela. Men efter mycket tjata på major Peter Peterson fick man tillslut anvisad sig en bit mark år 1908 där man kunde anlägga en fotbollsplan, marken bestod mest av barrskog och sankmark, men med föreningens medlemmars enträgna jobb kunde man dika ur och fälla träd så att det blev plats för en fotbollsplan.
31 december 1908 flyttade Axel Dahlöf till Surahammar, han jobbade som handelsbiträde hos Nilsson i slussen. Han bildade Surahammarskamraterna, Dahlöf hade tidigare spelat fotboll i Västeråskamraterna och med honom så infann sig riktiga regler och matcher mot kringliggande bruk.
Det här året spelar också Surahammarskamraterna sin första pokalmatch. Det var Ramnäs som av Disponent Tamm vid Ramnäs Bruk fått en silverpokal att tävla med enligt utslagningsmetoden. Inbjudan gick ut till de kringliggande bruken och följande lag förutom Surahammarskamrraterna deltog, Seglingsberg, Hallstahammars SK, Ramnäs A och B-lag. Ramnäs A-lag avfärdar ganska lättvindligt Seglingsberg med 4-0 och Surahammarskamraterna slog Hallstahammars SK med 6-0.
Match mellan Surahammarskamraterna och Hallstahammars SK i Disponent Tamms Pokal
Till finalen kvarstod nu alltså egendomligt nog 3 lag Ramnäs A och B-lag samt Surahammarskamraterna. Surahammar fick så meddelande från Ramnäs att de en septembersöndag skulle möta Ramnäs B-lag. Segraren i den matchen skulle 1 timme senare möta Ramnäs A-lag i den verkliga finalen. Målvakten och lagkaptenen i Surahammarskamraterna, Ernfrid Danielsson har berättat följande om dessa matcher.
” Vi voro mycket förvånade över att två matcher skulle spelas samma dag, men glada i hågen cyklade vi till Ramnäs tidigt en söndagsmorgon. Det hade regnat så vägen var ”tung”. Framkomna ställde vi upp mot Ramnäs B-lag och segrade mycket knappt med 1-0. Vi skulle sålunda möta A-laget 1 timma senare.
Efter 1 timmes vila i en gammal mangelbod och efter att ha stillat vår hunger med några medhavda smörgåsar ställde vi upp till finalen. Vi voro nog lite svaga i knävecken och trodde att här skulle vankas duktigt med stryk, ty om kunde slå Ramnäs B-lag med endast 1-0, hur mycket smörj skulle vi då inte få av deras A-lag, som allmänt ansett för ett mycket gott lag. Men vi höggo i ordentligt, spelade som aldrig för mot övermakten, trots en svår match strax innan. Dahllöf, centern, var finfin, men lyckades aldrig göra mål på grund av att Ramnäs särskilt uppvaktade och t.o.m. försökte justera honom. De voro nämligen ”arga” på ”knodden” (Förmodligen för att han spelade bättre än alla Ramnäspojkarna tillsammans.) Jag värjde målet riktigt bra och med stor tur också förstås. Men så hade jag också ett duktigt backpar framför mig: Hellman och Broström, som minsann inte gingo av för hackor. Stora, kraftiga och orädda pojkar. Halvtid 0-0. Vid andra halvleks början vågade vi hoppas på att kunna vända ett nästan säkert nederlag till seger. Jag tog två straffsparkar. Men i matchens 11:te timma fick Ramnäs äntligen mål genom sin högerinner, Blomgren, Hellman skymde och jag kastade mig i lervällingen, fick fingerspetsarne på lädret, men kunde tyvärr ej hindra bollen från att smita in. Nu blev det fart de få minuterna som återstod. Dahllöf gick nu upp gång på gång, men fick för varje gång en ny justering i stället för mål. Matchen slöts alltså med 1-0 till Ramnäs fördel. Vi voro nästan alla justerade. Mina byxor blevo sönderrivna, så att jag ibland fick hålla upp dem med ena handen och mota bollen med den andra”.
Domaren i den av Danielsson beskrivna matchen hette Swensson och var från Köping. Då han fick höra att Surahammar kallade sig för Kamraterna, förbjöd han det på goda grunder, då Surahammar ej var medlem av Kamraternas Centralförbund. Man gick alltså tillbaka till det gamla Göta-namnet. Laget i de första pokalmatcherna bestod av följande herrar.
Surahammarskamraterna/Göta
mv: Ernfrid Danielsson, f. 1890-09-01i Sura (19 år)
hb: John Hellman, f.1881
vb: Ernst Broström, f. 1889-03-24 i Sura (20 år)
hh: Axel Khilström,f.1890-03-09 i Sura (19 år)
ch: John Nordqvist
vh: Ture Spennare, 1889-04-28 i Sura (20 år)
hy: Algot Karlsson, 1890-08-23 i Sura (19 år)
hi: Axel Nordqvist, f.1890-07-14 i Sura (19 år)
cf: Axel Dahlöf f. 1889-02-27 i Västerås (20 år)
vi: Hugo Brewitz,f. 1891-03-26 i Sura (18 år)
vy: G.Karlsson
Matcher i disponent Erik Tamms Pokal.
Ramnäs – Seglingsberg 4-0
Surahammarskamraterna – Hallstahammars SK 6-0
Semifinal
Ramnäs B – Surahammarskamraterna 0-1 målskytt Axel Dahlöf
Ramnäs A – Göta 1-0 målskytt Blomgren.
Surahammarskamraterna/Göta 1910
Bakre rad fr.v. Ejnar Kihlström, Axel Kihlström, Axel Nordkvist, Hugo Brewitz, Algot Karlsson
Mellan rad fr.v. Bertil Bergman, Axel Dahlöf, Ejnar Pettersson
Liggande fr.v.Ture Spennare, Ernfrid Danielsson, Ernst Broström, Stående bredvid domaren Georg Ljunggren.
Året efter, 1910 den 16 juli flyttade Axel Dahlöf från orten tillbaka till Västerås och fotbollen låg lite i träda.
Nästa del kommer att handla om allmänidrottens intåg i Surahammar.
