Till Nilssons i slussen kom Gunnar Thunberg, han kom inflyttande till Surahammar frän Ljusdal den 25 oktober 1910. Thunberg jobbde som bokhållare hos Nilssons. Han var inte speciellt ”styv” fotbollsspelare, men däremot en duktig allmänidrottare. Han drog i gång den fria idrotten och det köptes in spjut och diskusar. Eftersom idrottsplatsen i Sura inte hade några löparbanor, fick man springa efter vägen. Disponent Öhman satte till och med ett vandringspris i 5-kamp. Det var en ståtlig silverpokal som till slut erövrades av Emanuel Pettersson,anställd på brukskontoret.
Henning Eriksson, f. 1873-07-22
Ernfrid Danielsson, f.1890-09-01
Edvin Pettersson
Axel Nordqvist, f. 1890-07-14
Hugo Brewitz, f.1891-03-26
Axel Kihlström, f. 1890-03-09
Gunnar Kihlström, f. 1892-04-09
Gunnar Thunberg, f. 1887-12-28
Albin Hammarström, f.1888-05-19
Sven Sundqvist
Gunnar Eriksson
Bertil Bergman, f.1888-05-19
Gunnar Thunberg hade också en lista där man fick skänka pengar till föreningen. Den inbringade 13 kronor. Med pengarna som medlemsavgifterna inbringade, köpte man 12 september in en diskusring från Surahammars Bruk för 5 kronor och den 19 september ett nytt spjut från Hygrells för 3,85. Nu skulle föreningen organiseras ordentlig så den 21 september så inköptes medlemskort från Vennbergs i Västerås, för 2,40. Senare på hösten så arrangerades det en bal i lokalen, den inbringade 68 kronor och 91 öre.
1912 så skickad man till Riksförbundet, föregångaren till Riksidrottsförbundet, in att stiftelse året skulle vara 1912. Men på något sätt så kom nog aldrig detta in till förbundet. 1912 hade man 27 medlemmar varav 13 var nya. De 13 nya var Hjalmar Roos, Axel Ekman, Josef Grandell, Thure Spennare, Rickard Borgkvist, Emanuel Pettersson, Arnold Brewitz, Hugo Andersson, Erik Holmström, Josef Rehnberg, Josef Baar och Ragnar Andersson, som sedermera skulle bli ordförande i föreningen 1914.
Några resultatlistor från detta år har inte hittas ännu. Men man hade en skridskobana som Enrst Broström och Gunnar Dahl såg till att den var skottad för alla Surabor som ville prova på skridskoåkning. En intressant not i kassaboken från 1912 var att man skickade iväg en ”Hockeyklubba” för lagning, som kostade 60 öre den 20 januari. Oj säger alla en hockeyklubba så tidigt? Ja lugn nu det var så att bandyklubbor också benämdes som hockeyklubbor vid den här tiden. 5 februari inköpte man nya bandyklubbor och en boll för att pröva på att spela bandy. För att kunna utnyttja skridskobanan även kvällstid,så ställdes det upp tjärtunnor som man eldade i för att få lite belysning. När sedan isarna försvann så hade man fått in 13 kronooch 20 öre på inträde till skridskobanan. Den 9 mars anordnade föreningen en spelmansträff samt en bal. När så våren kom så började man spela fotboll och tävla i almänn idrott igen.
14 oktober 1912 flyttade Thunberg från Surahammar. Men han hade på sina 2 år i Sura lämnat ett idrottsligt intryck. Med Thunberg försvann också Hjalmar Roos, bägge flyttade till Svanå i Haraker, där man blev handelsmän.
I och med Thunbergs avflyttning så blev 1913 ett mycket dåligt år. Den enda inkomster var från en bal på våren och årsavgifter från 9 medlemmar samt en ny. Under sommaren när man spelade fotboll så hände det att föreningens medlemmar inte fick vara med i matcherna. 1:a laget hade också lånat 109 kronor och 72 öre till tröjor. Detta fick de betalande att göra uppror och med Ragnar Andersson i spetsen så gjorde man revolution året efter.
Men det återkommer vi till i nästa del.
