Ett av de mest spektakulära inslagen i Suras hockeyhistoria är ballonghallen. Invigd 1969, världens största Barracudahall för ishockey.
Olika möjligheter undersöktes och snabbt kom idén om en ballonghall som beställdes från företaget Barracuda i Västervik. Med leverans i augusti gällde det nu att hinna med alla förberedelser och aktiviteten var hög bland frivilliga.
Foto: Sven-Erik Eilert
Arbetet leddes av isbaneföreningens vaktmästare Klas Börjel, en snickare anställdes men i övrigt ägnade många surabor sommaren åt att förbereda inför hallbygget. VLT kunde under rubriken ”Unga supporters visar stor arbetsglädje” berätta om att 22 frivilliga rev de gamla läktarna, ishockeylaget tog en träningskväll för att sätta gjutformar medan Sture och Ronny Isaksson tillverkade belysningsstolpar. Många ungdomar nyttjade sitt sommarlov till att hantlanga och jobba med gjutformarna. Klas Börjel kunde konstatera att arbetet flöt på bra men att ”det kommer att behövas stor frivillig insats för att få arbetet klar i tid. När semestern är slut blir det väl en större tillslutning gissar jag”.
I slutet av augusti var alla förberedelser klara. Hallen kunde levereras och på torsdagskvällen den 28 augusti började man fylla den 78 meter långa hallen med luft. De olika delarna svetsades ihop och mellan 50-75 personer jobbade hela dagen i ösregn med att skruva fast hallen vid betongramarna. Redan kvällen innan hade ett 100-tal personer hjälpts åt att lägga plastdelarna på plats och hela torsdagen fanns brandkåren på plats för att pumpa undan regnvatten. Under natten mellan torsdagen och fredagen fylldes hallen med 45000 kubikmeter luft. Ett imponerande bygge; 78 meter lång, 51 meter bred, 17 meter hög och med plats för 3500 åskådare. Enligt Masen Andersson världens största ishockeyhall i plast.
Interiör Ballonghallen
Foto: Sven-Erik Eilert
Kostnaden för hallen var 320 000 kronor och en och annan suring funderade nog på om det inte varit bättre att istället lägga pengarna på spelare för att få ett slagkraftigt lag som kunde etablera sig på allvar i eliten. Men Masen tänkte långsiktigt. När han många år senare summerade sina år som hockeyordförande konstaterade han att det funnits en del kritik men att mindre klubbar måste tänka långsiktigt: ”För att i dagens läge kunna skapa ett lag av god allsvensk klass behövs en uppslutning från näringsliv, kommun och allmänhet över ett större område än Surahammars … att då satsa på att få en anläggning som under många år skulle ge oss ett försprång framför våra konkurrenter om topplacering i div 2 måste vara riktigt. Isbanan 1963, ishallen 1969, är enligt mitt förmenande de två viktigaste milstolparna under denna 14-årsperiod”.
Det visade sig att Masens långsiktiga tänk fungerade. I hallen fanns spelduglig is redan tidigt i september och många lag från Mellansverige och Stockholm bokade träningstider i hallen de första åren. Detta gav Sura både intäkter och möjlighet till bra träningsmatcher. Samtidigt noterades ett uppsving för restaurangen i Vattentornet. I en VLT-intervju hösten 1970 kunde tornets källarmästare Rune Sjöö berättade att ”Vi kommer att ta emot grupper med ishockeyfolk på upp till 50 personer en del veckoslut. Alla än nöjda och vi har beställningar ända in i december”. I samma reportage konstaterade isbaneföreningens ordförande Nils Karlsson att ”nu är det roligt att hålla i trådarna. Det blåser medvind både för isbaneförening och idrottsförening”.
Isbaneföreningens ordförande Nils Karlsson håller invigningstal
Foto: Sven-Erik Eilert
Den 10 oktober 1969 kunde isbaneföreningen och Surahammars IF hälsa välkomna till invigning med tal av Svenska ishockeyförbundets ordförande Helge Berglund och med en efterföljande match mellan Sura och Södertälje. Ove Dahlberg och Ingemar Johansson dömde och Södertälje kom med ordinarie lag innehållande bland andra de tidigare Suraspelarna ”Stisse” Johansson och ”Nille” Schilström. Helge Berglund var försenad och anlände precis till matchstart men Masen lät inte det störa hockeyfesten. Berglund fick vänta med sitt tal till en periodpaus. Ett tal som enligt VLT var svårt att höra på grund av ”stort ungdomligt larm från läktarna” (Den som vill läsa mer om invigningen rekommenderas del 12 i serien om Suras hockeyhistoria).
Matchbild tagen från pressbåsets tak. Numera filmar man därifrån.
Foto:Sven-Erik Eilert
Invigning men inte premiärmatch. Den spelades nästan en månad tidigare. Sura mötte den 19 september KB Karlskoga i en träningsmatch och vann med 6-3 efter storspel av Lasse Granström, Curt Ferding och Pelle Bäckman. Det historiska första målet i världspremiären för spel i ”luftburen ishall” gjordes av Karlskogas Kent Blom redan efter 5 minuter. Suras första historiska mål 3 minuter senare av Bosse Schilström
.
Maskinrummet på baksidan där snön slitit av rören
Foto: Sven-Erik Eilert
Hallen klarade av alla höststormar och hela vintern spelades det inomhushockey. När våren kom blev det värre. En tidig aprilmorgon 1970 upptäckte en bruksanställd på väg till jobbet att hallen rasat ihop. Kvällen innan hade isbaneföreningens ordförande rektor Nils Karlsson kollat att allt var i sin ordning men nattens storm och snö blev för mycket. Förödelsen var stor, 6 ton tältduk hade krossat större delen av inredningen. Bara ståplatsläktarna var oskadda.
Foto: Sven-Erik Eilert
En inspektion utförd av representanter från Barracuda kunde konstatera att ett inblåsningsrör slitits itu av snömassorna och ”sedan hade den kraftiga blåsten gjort resten”. Det fanns också gott om snö på hallens södra sida. Men isbaneföreningen var tydlig; hallen ska upp igen! Brandkåren skottade snö och pumpade bort smältvatten innan duken delades i sex delar som fraktades till Västervik för reparation. I augusti var hallen åter på plats.
Klas Börjel och Barracudahallen 1969
Foto: Sven-Erik Eilert
Ballonghallen sköttes under alla år omsorgsfullt av Klas Börjel som i princip var ensam vaktmästare. Han jobbade nästan varje dag, några kvällar i veckan fick han hjälp av Anders Persson eller Bengt Bergfeldt. Vid flera tillfällen, inte minst om det blåste hårt eller var dåligt väder, sov Klas över i klubbrummet. Om det blev strömlöst gällde det att snabbt starta de två dieselmotorer som fanns i ett skjul bakom hallen. Detta för att fläktarna som blåste in varmluften i hallen inte skulle stanna. Vid ett tillfälle, han var ensam i hallen, fick Klas Börjel se att tältduken slog mot ett av belysningsstagen så att det blev en reva i duken. Han hämtade en stege, lutade den mot hallens utsida, klättrade upp och kröp sista biten upp och tejpade ihop revan. För att ta sig ner igen fick han hasa längs hallväggen och hade tur nog att komma ner precis där stegen stod.
Klas Börjel provkör med Rolbas representant K. E. Anderstedt, Hedsunda
Foto: Sven-Erik Eilert
I samband med den nya hallen 1969 fick Sura också sin första riktiga ismaskin; ett hyrköp som kostade 22 000 kronor årligen. Men redan i början av 1960-talet fanns något som kunde liknas vid en ismaskin, ett innovativt hemmabygge. En mindre bil, modell hundkoja, byggdes om. Bakluckan och baksätet monterades bort och i det frilagda utrymmet låg en vattentank. Men hjälp av en slang blöttes en säckväv som släpade efter bilen. I periodpauserna raggades frivilliga ihop som först skrapade isen med breda skrapor. När snön skyfflats över sargkanten körde bilen ett varv och blötte isen till nyspolat. Men eftersom isen inte hyvlades utan bara vattnades blev den tjockare och tjockare. Med jämna mellanrum lånades därför en ismaskin in från Västerås som hyvlade ner isen.
Foto: Sven-Erik Eilert
Inför säsongen 1975/76 hade Barracudatältet tjänat ut och det var dags att bygga en ny ishall. En söndagskväll i början av maj 1976 fick Klas Börjel öppna luftslussarna till plasthallen och en timme senare hade Suras ballonghall sjunkit ihop. 6000 kvadratmeter plastduk såldes helgen därpå; ”den som vill försäkra sig om bitar kan ringa hr Eriksson telefon 0220-41323 eller 40401”(VLT den 10 maj 1976).
Nya Surahallen på plats 1976.
Foto: Sven-Erik Eilert
En ny hall byggdes under sommaren till ett pris av 1,7 miljoner kronor. Uppförd i plåt och betong, med sadelformat tak och limträbjälkar. Någon större invigning blev det inte men Suras a-lag spelade sin första match i den nya hallen onsdagen den 19 september 1976. En träningsmatch mot Hofors och förlust med 4-10. En ny hall, en ny epok för Sura hockey. ”Nu kan jag sova i lugn och ro på nätterna även när det stormar”, konstaterade Klas Börjel, nu med titeln ishallsföreståndare.
Produktion Staffan Hesselbäck och Pelle Söderbäck
