Han kunde ha blivit landslagsman i både fotboll och ishockey om inte kärleken till bruket varit så stor. Seth ”Tjabbo” Karlsson var en av 1930-40 talets stora idrottsprofiler i Sura. Målvakt i fotboll, bandy och ishockey.
En höstdag för några år sedan träffade Staffan Hesselbäck ”Tjabbo” i hans hem på Timmervägen 5. Den här texten bygger på den intervju Staffan, över en kopp kaffe, fick med ”Tjabbo”. Även om texten egentligen handlar om ishockey tar allt sin början med fotboll.
”Tjabbo”, som var född år 1913, kom som 7-åring till Sura där hans pappa hade fått jobb som smältare på bruket. Det fanns många barn i Sura och man spelade fotboll. I juniorlaget började ”Tjabbo” som halvback men efter något år blev han målvakt. Han följde med Surahammars B-lag till Skinnsberg och på vägen upp blev den ordinarie målvakten sjuk. ”Jag fick hoppa in istället. Det gick bra, vi vann matchen och jag blev fast i målet”. Som 18-åring debuterade han år 1931 i A-laget i en bortamatch mot Brage i division 2 och efter den säsongen var han Suras givne fotbollsmålvakt.
Säsongen 1940-41 fick han ett anbud från IFK Eskilstuna i Allsvenskan och allt var klart; ” ”Jag var där och tittade på jobb och allt var i princip klart för en övergång. Men när jag kom hem från Eskilstuna mötte en delegation från Surahammars IF upp mig. Jag fick frågan om jag skulle gå över till Eskilstuna och det var väl tänkt så. Då sa man till mig, men tänk om Du blir utan jobb där, hur ska Du klara dig då? De sa till mig att tänka över det beslutet. Så jag ändrade mig och stannade kvar i Sura. Jag var nog lite för feg, hade varit roligt att få spela i Allsvenskan.” Säsongen 41-42 var ”Tjabbo” tillbaka i Suramålet igen. Där stod han tills en skada satte stopp för fortsatt spel 1951.
Seth ”Tjabbo” Karlsson var tillsammans med Svenne Berka i Hammarby, Gurra Sjöberg i AIK och Sven Persson i Sandviken under 1940-talet en av Sveriges bästa fotbollsmålvakter. En bra närstridskeeper, säker i luften och kunde läsa spelet. En fullfjädrad målvakt som nog hade fått dra på sig landslagströjan om inte kriget och kärleken till Sura kommit i vägen. 
Surahammars IF:s Kval lag 1946
Fotograf: Sven-Erik Eilert
De stora fotbollsåren för Sura var 1946 och 1950. År 1946 kvalade man till högsta serien mot Örebro. Förlust på Eyravallen och vinst hemma inför 6400 åskådare. Förlust i en avgörande match på Råsunda inför drygt 16 000 åskådare.
Åke Engvall skjuter men ”Tjabbo” räddar på Surahammars IP
Fotograf: Gösta Klingberg (Örebro Läns Museum)
Fyra år senare var man åter på väg upp i Allsvenskan med föll mot Örebro. Efter den matchen beskrev Idrottsbladet ”Tjabbo” med orden: ”En av de skickligaste män i facket vi sett i detta land… Vi håller för sannolikt att han varit självklar för landslaget om han spelat i en mer observerad klubb. Man bevittnar en så gott som ofelbar mästares arbete”.
Men inte bara fotboll. År 1935 värvades han av Gustaf Ludvigsson till bandyn med orden; ”Vi har ingen målvakt i bandylaget idag. Du får följa med och stå!”. Invändningar från ”Tjabbo” om att han inte åkt skridskor på flera år och inte ens hade några skridskor hjälpte inte. Allt var redan fixat, sa Ludvigsson och så blev det.
Seth ”Tjabbo” Karlsson i kassen mot IFK Arboga 1938
Fotograf: Okänd
När sedan bandyn lades ned fortsatte ”Tjabbo” som hockeymålvakt. Mellan 1937 och 1948 stod han i mål för Sura med en säsong i högsta serien. Sin sista aktiva säsong var han med om att åter kvala upp Sura i högsta serien.
När Sura spelade i högsta serien i ishockey fick Sverige upp ögonen för ”Tjabbo” som radade upp stormatch efter stormatch. Idrottsbladet ville se ”Tjabbo” i Pressens mål mot landslaget. Pressens lag togs ut av ledande sportjournalister och mötte en gång om året landslaget i en prestigematch. Men det sprack, Ishockeyförbundet tyckte det var för dyrt att låta ”Tjabbo” resa till Stockholm.
Sten Henriksson, ”Tjabbo” Lennart
Berg, Folke Berg på Stadion 1944
Foto: Arkiv
1944-45 gick Sura upp i högsta serien som första Västmanlandslag och ”Tjabbo” var given i målet. Han berättade under intervjun om sin utrustning. ”Som suspensoar hade jag två dubbelvikta raggsockor i badbyxorna och på armarna hade jag gamla fotbollsbenskydd och målvaktsvästen bestod av ”Sörstafilt” som var vikt över axlarna. Benskydden var ungefär som bandybenskydd. När vi spelade i högsta serien fick jag en suspensoar i bakelit. Men på uppvärmningen sköt Sten Henriksson ett skott mitt på det nyinköpta skyddet så det blev bara smulor kvar. Det var bara att hämta raggsockorna igen. När Thumpen Thunström från Södertälje SK tränade oss 1945, så tittade han på min utrustning. Ska Du verkligen stå i det där, sa han. Ja det finns inget annat, svarade jag. Här sa Thumpen, ta mina axelskydd. Dessa axelskydd hade jag under resten av min karriär.”
Åke Ström gör ett av sina 3 mål på ”Tjabbo” 1945
Foto: VLT
Några anekdoter berättade ”Tjabbo” också:
”När vi mötte IK Göta i en träningsmatch så kom Forslund i Göta fri med mig. Han försökte dribbla mig, men jag lyckades rädda pucken. När vi gick in i omklädningsrummet så sa han Nästa gång skjuter jag! Gör inte det svarade jag.”
”När vi spelade borta mot SSK i högsta serien så vann de med 18-0, men det skulle ha varit flera mål. Jag lyfte på buren så några skott gick under buren och ut. Det märkte inte domaren.”
”I returen mot SSK skulle vi spela på lördagen, men det snöade så mycket att det inte gick att spela. Folke Berg och SSKs Masen Jansson bestämde att vi skulle spela på söndagen istället. Så alla SSK-spelarna inkvarterades hos Suraspelarna. Jag hade Thumpen Thunström och Brand Johan boende hos mig. På kvällen var det dans på Folkets hus. Jag hade en sån där pendylklocka som slog halvslag och varje gång den plingade for Brand Johan upp. Han trodde det var utryckning med brandkåren.
Folke Berg (3) framför Suras mål mot SSK 1945
Foto: VLT
Dagen efter var Brand Johan dålig så han sa före matchen; skjut inte så hårt. SSK- spelarna var också väldigt överraskade av Suraspelarnas gästfrihet. Man hade aldrig varit med om att bli inkvarterade hos motståndarlaget tidigare.”
11 säsonger stod ”Tjabbo” i ishockeymålet, spelade 99 seriematcher, 3 kvalmatcher, 8 DM-matcher och 3 SM-matcher. ”Tjabbo” stod också en match i landskapslaget mot Norge den 13 januari 1940. Norge vann med 3-1. Med i laget var också Sven Sjöberg, Folke Berg och Lennart Berg. Totalt 114 matcher. Då saknas träningsmatcherna. Efter den aktiva karriären blev ”Tjabbo” lagledare i ishockey för A- laget.
Seth ”Tjabbo” Karlsson, målvakternas målvakt dog den 3 februari 2002.
Text: Staffan Hesselbäck/Pelle Söderbäck
