Ishockeyn i Västmanland 80-år, del 4.

Seriestart i Västmanlandsserien 1938.

Efter en köldknäpp så kom äntligen serien i gång och den 21 januari spelades den första matchen mellan IK Westmannia och IFK Arboga. IKW vann med klara 4-0 och inför 150 intresserade åskådare. Dessa fick se konditor Kalle Norrman göra det första seri

IKW vann med klara 4-0 och inför 150 intresserade åskådare. Dessa fick se konditor Kalle Norrman göra det första seriemålet i Västmanland. Kalle passade på att göra två mål till i första perioden och var därmed den förste spelaren att göra ett äkta hattrick i en seriematch i Västmanland.

Den 22 januari spelades den första seriematchen i Surahammar, det var Västerås SK som gästade brukslaget och var ofina nog att vinna med 1-0. Matchens enda mål gjorde Erik Flodin inför 167 åskådare. 23 januari så spelade de första seriematcherna Arboga respektive Kolsva. IFK Arboga tog emot Köpings IS i det första KAK derbyt. Köpings IS vann med 4-2. I Kolsva stod IF Aros för motståndet och man var ofina nog att vinna med 5-0. Den 25 januari så spelades den första seriematchen i Västerås mellan Västerås SK och IF Aros. Sportklubben vann med klara 7-1 efter att Algot ”Agge” Andersson satt tre baljor.

 

Västerås SK gick fram som en slottermaskin i serien och tvålade dit flera av sina motståndare med tvåsiffrigt. Signaturen –ne. teknade följande repotage från matchen VSK-Kolsva IF den 8 februari. ”I hockeyserien möttes på tisdagskvällen Sportklubben och Kolsva, den matchen slutade som väntat med en överlägsen serger för hemmalaget. 10-3 blev resultatet trots att första perioden slutade utan att något mål tillverkats. VSK hade tydligen inriktat sig på en lättvunnen seger, ty under denna period spelade hela laget planlöst och fick aldrig igång något resultatgivande spel. Efter pausen blev det bättre takter och målen trillade in bakom Kolsvas burväktare. Som planens främste spelare i hemmalaget dokumenterade sig Tage Sjöstrand. Inte mindre än sex mål kommo från hans klubba och hans goda åkförmåga och utmärkta klubbteknik vållade gästernas försvar mycket huvudbry. Efter honom framträdde mest hb Tore Andersson och Flodin i B-kedjan. Kolsva överraskade med ett gott motstånd och hade ett bra begrepp om spelet. Åkförmågan var emellertid hos samtliga spelare alltför svag, men de ha haft dåliga träningsmöjligheter, så det blir säkert bättre med tiden. Målvakten Persson klarade ett par farliga skott med bravur men borde i gengäld ha tagit ett par av målen. Av utespelarna lyckades vb Rosendahl och centern i A-kedjan Norman bäst. Hemmalaget började som sagt svagt och spelarna envisades med att försöka ta sig fram på egen hand genom motståndarlaget, vilket dock inte lyckades, varför perioden slutade mållös. I andra perioden började emellertid måltillverkningen. Flodin svarade för det första efter någon minuts spel och Sjöstrand ökade snart nog på försprånget. Därefter gjorde Kolsva sitt första mål i serien och målgörare var cf Norman. Sportklubben dominerade sedan perioden ut och målen kommo med jämna mellanrum. Sjöstrand skötte om att det blev 4-1 och sedan ökade Törnblom och ”Agge” Andersson på resultatet till 6-1. Sista perioden inledde Sjöstrand med två snärtiga mål. Hemmalaget pressade svårt och spelarna glömde bort att täcka det egna målet, vilket resulterade i att Kolsva snart nog hade reducerat försprånget till 8-3, Målskyttar voro cf Lindblad i B-kedjan och vb Rosenfdahl. Tore Andersson med ett härligt långskott få pucken bakom Kolsvas målvakt, varpå Sjöstrand fastställde slutresultatet strax före slutsignalen. Ejnar Ståhl skötte ensam om domarkallet och hade inga svårigheter ty det var en just och trevlig uppgörelse.” Så kunde dåtidens matchreferat skrivas.

IF Aros var heller inte dåliga på att ösa in mål, 14-0 borta mot Arboga den 30:e januari, Bengt ”Hjalle” Bergkvist slog in hälften av målen, Sportklubben ville inte vara sämre utan man klappade till Arboga med 15-0 på Arosvallen den 13:e februari, Erik Flodin gjorde 6 kassar. 27 februari spelades de sista matcherna, det var Sura som tog emot Arboga hemma på IP och vann med klara 6-0, endast 64 personer såg den matchen. Lennart Berg och Gustav Fernkvist blev tvåmåls skyttar och samtidigt vann Westmannia över Kolsva med knappa 1-0, Thorsten ”Bassen” Sköld frälste hemmapubliken. En match blev ej spelade och det var den mellan IFK Västerås och Köpings IS.

Seriesegrare belv inte oväntat VSK med 7 raka och en målskilland på 46-11. Bengt ”Hjalle” Bergkvist i Aros och Tage Sjöstrand i VSK delade på skytteliga segern med 13 mål vardera.

Efter säsongen så gjordes en summering. Ordförande i Propaganda kommittén Karl Gustavsson framhöll att resultatetn av den första säsongens verksamhet var mycket bra. Han tyckte att flera av lagen hade gjort storartade framsteg, särskilt Surahammars IF och Köpings IS. Kommittén ämnade nu att ansöka om anslutning till Västmanlands Idrottsförbund. Önskvärt vore att en särskild ishockeysektion tillsattes av förbundet, som då skulle få relativt stor handlingsfrihet. Kommittén har vidare hos Svenska Ishockeyförbundet begärt anslag till domarkurser, som var planerade till hösten 38. Även tränarutbildning skulle anordnas.

Ejnar ”Eja” Ståhl lagledare för VSK sade att ”Klubben bara hade goda erfarenheter av vinterns ishockeyspel.” Sportklubben hade som bekant tidigare spelat ishockey och nådde till och med finalen om det Svenska Mästerskapet, Några av spelarna som var med på den tiden var även med i vintras och man märkte att de gamla takterna satt i. Annars var det mest spelare från Västerås Bandyklubb som försökte sig på att spela ishockey. Ekonomiskt har det också gått bra. Minsta publiksiffran vid en match var 196, rekordet var 411 betalande och det är inte så dåligt.

Herrr Engström från IF Aros ville gärna dra igång serier för både B-lag och juniorlag, detta för att underlätta nyrekryteringen av spelare. Han sa vidare ”Att ishockey är en bra publiksport ha vi redan fått klart för oss. Publikrekordet lyder på 350 betalande och det är en vacker siffra för oss som inte är vana med höga publiksiffror.”

Inom Västeråskamraterna har intresset varit över all förväntan. Det hände till och med att man fick lov att skjuta på bandymatcher, då spelarna föredrog att spela ishockey. Bandy ämnade man också, enligt vad redaktör C.O. bernhardsson meddelar, så småningom helt sluta med. Herrr Berhardsson föreslog även att ställa ett B-lag på benen, för då kunde man få tillgång till reserver.

Herr Tyko Meijer i Surahammar var mycket belåten med ishockeyspelet. Publiken har också visat uppskatta det nya spelet och publiksiffrorna steg undan för undan. Kanske var det lika mycket folk på en del bandymatcher, men genomsnittet är betydligt bättre och nu har man heller inga dryga resekostnader. Till nästa säsong ville Meijer att serierna utökades och att man bildade en ”Elitserie”, vilket Surahammar med sin framskjutna plats säkert skulle tillhöra. Meijer ville även att det skulle sättas upp elljus på rinken så att även kvällsmatcher blev möjliga. ”Vi har ju i år uteslutande spelat i dagsljus, så att elektrisk belysning vore önskvärt” avslutar Meijer.

Herr Lage Eriksson, Köpings IS, tyckte att det var viktigast om man kunde få en skicklig instruktör till länet. Det var också av stor betydelse att domarna fick utbildning. Vidare sa han att ”Det är ännu för tidigt att spela om ett Distriktsmästerskap, utan vi måste först lära oss spelet. Dessutom måste vi göra banorna säkrare för publiken.”

Disponent Olav Berntsén var talesman för IK Westmannia och han framhöll det nya isspelet är idealiskt för en mindre klubb. Han pekade på att kostnaderna för att anlägga och underhålla en ishockeybana är betydligt mindre än en bandybana. Att spelet går att bedriva i elljus tyckte han också var en given fördel.

Herr Torsten Thorgren, Kolsva,tycket att spelet inte var så dumt. Speciellt för mindre brukssamhällen. Varför? Jo, därför att de aktiva under dagarna inte har tillfälle att träna. Bandy måste som bekant tränas i dagsljus, medan ishockeyn kan spelas och tränas praktiskt taget dygnet runt.

Herr Harlad Larsson; Arbogakamraterna framhöll att ishockeyn hade alla utsikter att slå igenom i Arboga. För något egentligt bandyspel bedrevs inte på orten. Att den nya sporten kommer att gå ihop ekonomiskt är herr Larsson helt övertygad om, för publiken har redan visat stort intresse.

Ja det var bara positiva omdömen om ishockeysportens första serie säsong i Västmanland. Av de ursprungliga lagen så är det bara Arboga, Köping och Surahammar som fortfarande idkar ishockey.

Vad kostade saker och ting den här sösongen, ja Surahammars IF köpte in 8 pucker till en kostnad av 10 kronor, 9 hockeymössor för 22,50 och 44 klubbor för 152 spänn. Då kostade den dyraste klubban 5,50.

Ja då återstår det en del om första ishockeysäsongen i Västmanland. Därefter kommer det att bli lite berättelser om olika händelser under hela resans gång, bland annat den första säsongen i högsta serien. Men det får Ni vänta på ett tag.

Dela nyheten:

Fler nyheter