Anledningen var att man skulle enas om hur den första hockeyserien skulle se ut. Det blev en enkelrondig serie som skulle starta omkring den 15 januari. Åtta lag skulle deltaga, dessa var: Västerås SK, IFK Västerås, IF Aros, Köpings IS, IK Westmannia, IFK Arboga, Kolsva IF och Surahammars IF. Ett arbetsutskott för serien tillsattes bestående av följande herrar: Carl-Olof Bernardsson, Västerås, Ola Berntsén, Köping och Einar ”Eja” Ståhl, Västerås. Vid mötet beslutades vidare att man skulle utse två domare till varje match, en från vardera deltagande förening. Arbtsutskottet skred till verket och satte ihop en lottning, den publiserades i VLT den 10 januari. Och såg ut som följer.
16/1 Kolsva IF-IK Westmannia, IFK Arboga-Surahammars IF
21/1 Västerås SK-Kolsva IF, IK Westmannia-IFK Arboga
23/1 IFK Arboga-Köpings IS, Kolsva IF-IF Aros, Surahammars IF-Västerås SK
25/1 IF Aros-Västerås SK
28/1 Köpings IS-IK Westmannia, IFAros-Surahammars IF
30/1 Kolsva IF-IFK Västerås, IFK Arboga-IF Aros
1/2 Västerås SK-IFK Västerås
4/2 IFK Västerås-IK Westmannia
6/2 Surahammars IF-Kolsva IF
8/2 Köpings IS-IFK Västerås
11/2 IF Aros-IK Westmannia, Köpings IS-Kolsva IF
13/2 Surahammars IF-IFK Västerås, IFK Arboga-Västerås SK
15/2 IK Westmannia-Västerås SK
18/2 IFK Västerås-IFK Arboga, Köpings IS-IF Aros
20/2 Kolsva IF-IFK Arboga, Surahammars IF-Köpings IS
22/2 IFK Västerås-IF Aros
25/2 Västerås SK-Köpings IS, IK Westmannia-Surahammars IF

Samma dag gästade Calle Abrahamsson länet igen, nu var han i Västerås och höll en istruktionskurs i ishockey för Västeråslagen. Fredagen den 14 januari spelades en uppvisningsmatch mellan Karlbergs BK och IK Göta på Arosvallen. Göta vann med 1-0, målet inslaget i sista perioden av högerbacken John Ahleberg. 1000 personer kantade isrektangeln.

14 år tidigare hade den första hockeymatchen spelats i Västerås mellan Sportklubbens bandyspelare och IFK Stockholm, då spelade man på Herrgärdsplanen. Första omgången i Västmanlandsserien sköts upp på grund av isbrist.

Söndagen den 16 januari turnerade Södertälje SK med sitt A och B-lag i länet. Tre matcher skulle spelas enligt följande uppgjorda schema: kl. 11:00 i Surahammar, kl. 14:00 i Kolsva och 19:00 i Köping. Anledningen till att kvällsmatchen gick i Köping var att det var enda planen med elektrisk belysning. Det var fyra stållinor med 8 lampor vardera c:a 10000 watt fördelat på 32 ljuspunkter.

Matchen i Sura spelades i regnväder, SSK A vann över SSK B med 5-0 efter två perioders spel. I den tredje perioden spelade Surahammars hockeykrigare mot SSK B, där gjordes inga mål. Enligt VLT visade Suraspelarna ”goda takter”, särskilt Holmgren, Schilström och Andersson. ”Att pojkarna skola kunna spela ishockey är väl ännu inte att begära.” skrev skribenten. Efter matchen passade Länstidningens korrespondent på att fråga några av åskådarna, vad de tyckte om uppgörelsen. Lagledaren Tyko Meijer var belåten och tyckte att pojkarna skött sig bra. Herr Karl Eckerman, kassör i ishockeysektionen, var nöjd med det ekonomiska resultatet och trodde att ishockeyn skulle dra större publik än bandyn. Verkmästare G. Nordström tyckte att bandyn var trevligare, men målvakten M. Gustavsson och Hugo Ernerudh gillade ishockeyn bättre. Herr Carl Abrahamsson, SSK:s backrese, ansåg att ”Surahammarsspelarna voro bra, fast det naturligtvis brister i både åkning och klubbföring. Men sådant kan förbättras med flitig träning.” Så mest positiva omdömen om ishockeyn i Surahammar.

Matchen i Kolsva ströks på grund av isproblem. Men i Köping spelades det. 2-2 slutade matchen efter jämnt och virvalde spel, så att vattnet yrde kring benen på spelarna på den regnsjika planen. Före matchen redogjorde en av SSK lagens ledare om ishockeyspelet genom högtalaranläggningen. Signaturen Jan i Bärslagsbladet avslutade sin artikel från matchen med följande rader. ”Om ishockeyn så småningom kommer att bli bandyns baneman är inte lätt att sia om. Men signaturen håller för sin del fortfarande på bandyn som den vassaste och tjusigaste av bägge lagspelen.”

Som avslutning av den här delen så kan vi dra vilka förändringar av ishockeyreglerna. På IHHF:s årliga möte hade följande förändringar fastställts, dessa skulle även antagas av Svenska Ishockeyfröbundet. Om Ni tycker domarna har svårt nuförtiden, då kan ni läsa följade förändringar av regelverket.

Speltiden: Hitills har det varit domarens signal som vid periodens slut gällt som som slutsignal, men numera blir det tidtagarna som ge slutsignal.

Spark: Beträffande sparkning av pucken har detta varit tillåtet i två zoner. Nu får anfallande spelare sparka pucken i alla zoner och även över själva linjen fram till sin egen klubba,men han får ej sparka till en medspelare.

Höga Klubbor: Såsom ett särskilt svårt fel betraktas att höja klubban öve (huvudet) axelhöjd och skall straffas, skadas en motspelare av en hög klubba blir straffet ytterligare skärpt.

Utvisad spelare: En utvisad spelare måste sedan utvisningstiden är slut, först beträda sin försvarszon med båda skridskorna innan han får deltaga i spelet,Gör han ej detta äger domaren rätt att utvisa honom för 1 minut.

Försvarsspel: Då pucken ej befinner sig inom försvarsområdet får ej flera än 3 spelare befinna sig inom detta område. Det försvarande lagets övriga spelare får åka in i försvarszonen då motståndarna göra ett anfall, men de får icke överskrida försvarslijen förrän motspelaren befinner sig på en klubblängds avstånd från dem.

Spelöppning vid offside: Vid alla offsideavblåsningar skall pucken på nytt sättas i spel från den plats där den passerade linjen.

Förhalning av speltid: En spelare som är i mittzonen får icke passa eller föra pucken tillbaka i sin försvarszon för att fördröja spelet

Två domare: Svenska Ishockeyförbundet har fastställt att det vid matcher i Svenska serien och SM-turneringen. När dessa matcher spelas på utebana skall det vara två domare.

Ja inte lätt att vara domare. Nästa del kommer att handla om seriestarten i Västmanlandsserien.