Om man ringer Rune Norrström i Olberga svarar han snabbt och distinkt ”Tigern”. Det har bara blivit så och det är enklast. Svarar han med eget namn händer det alltför ofta att det blir tyst innan den uppringande säger ”Ursäkta, då har jag kommit fel. Jag söker Tigern”
.
Rune ”Tigern” Norrsröm 2018
Foto: Pelle Söderbäck

Rune Norrström är Tigern med hela hockeySverige men egentligen vet han inte varifrån namnet kommer. Möjligen var det någon tidigt i hans karriär som karaktäriserade honom som en Tiger, ”du är ju snabb och överallt”. Och på den vägen är det.

Tigern växte upp i 50-talets Sura. En tid då bruket stod starkt och kommunens ekonomi var lysande. Hockey på vintern och fotboll på sommaren var det som gällde och Tigern berättar att han närmast bodde på Sandplan nedanför Skogslundsskolan; ”vi var där direkt när skolan slutat och stannade till de släckte lamporna!”.

Årsbarn med bland andra Pelle Bäckman och ”Lua” Karlsson följdes dom åt i klassmatcher, TV-pucken, pojk- och juniorlag , ”vi visste precis var vi hade varandra”, innan de redan som tonåringar tog plats i Suras a-lag. Bäckman först, sedan Lua och sist Tigern. Där splittrades dom upp, Tigern fick spela i en kedja med Janne Svedman och Bert-Åke Olsson. Karriärerna gick åt olika håll. Tigern och Lua spelade kvar i Sura, Pelle Bäckman försvann tidigt 70-tal till Färjestad och blev framgångsrik spelare och framförallt tränare i klubbar som MoDo, Malmö Redhawks, Frölunda, VIK och danska landslaget. ”Det hedrar honom att han efter den karriären fortfarande har sitt Suramål kvar”, konstaterar Tigern med ett leende.

Det blev 16 säsonger och över 600 matcher i Suratröjan för Tigern. I ett av gårdens uthus, bakom några hockeypokaler, hänger en bild på Tigern tillsammans med Lua och Kent Myrberg. ”Den bästa kedja jag spelat med!”, minns Tigern.

Tigern-Lua-Kent Suras bästa kedja

Hans hockeypokaler går för övrigt åt, lekar och tävlingar med barnbarnen brukar numera resultera i en hockeypokal som vinst.

Han blev Sura trogen även om han var på väg ett par gånger. Första budet var 1973 då AIK vill värva honom. Tigern var tveksam till en Stockholmsflytt då familjen just fått sitt första barn och från Suras klubbledning var svaret tydligt; ”Enda sättet att få ”Tigern” till AIK är att flytta Johanneshovs isstadion till Sura”. Ett par år senare ringde Curre Lundmark som då tränade VIK och frågade om Tigern var intresserad av att spela för Västerås. Det blev en bättre middag med Curre men när nyheten nådde Suras klubbledning var svaret lika tydligt; Tigern spelar i Sura!

-Egentligen var det nog lika bra, säger Tigern. Jag trivdes bra i Sura och jag har alltid spelat hockey för att det är kul och inte för att tjäna pengar. Jag mådde bra i Sura och mår en spelare bra gör han sitt bästa. Det var kul att komma till jobbet på bruket dagen efter en match, hockeysnack överallt,

Efter avslutad karriär har han fortsatt i klubben som ledare. Idag finns han med som tränare för ett pojklag. Där lär han bland annat ut konsten att göra mål : ”Använd handledsskott och skjut i skäret. Då hinner inte målvakten med. Jag tror aldrig att jag sköt ett slagskott under hela min karriär”.

Detta kort om Tigerns karriär. I nästa del bjuder han på några av sina bästa minnen.

Nästa del kommer inom kort…….

Text: Pelle Söderbäck