Hösten 1952 kläcktes iden att Surahammars IF:s hockeykrigare skulle ut och turnera i Europa. Dåvarande ordföranden i ishockeysektionen Sven Bergenfeldt var den som höll i trådarna.
Eftersom man inte skulle få något ekonomiskt stöd från föreningen, begärde sektionen att få hålla ett lotteri på en brudkista och på så sätt få en grundplåt till turnén. Lotteritillstånd erhölls av styrelsen och så gott som samtliga inventarier tillverkades av fruar till sektions medlemmarna. Lotteriet inbringade 1300 kronor, så nu var grunden lagd. Nu gällde det att knyta kontakter med klubbar i Europa och via underhandlingar få så bra ekonomiska förutsättningar så att turnén i stort sätt blev självförsörjande. Sommaren 1953 tog Bergenfeldt personlig kontakt med ledande ishockeymän i Krefeld i samband med en resa i Tyskland. Där träffades en preliminär överenskommelse med Preussen-Krefeld om en turné på relativt goda villkor. Det slutgiltiga tyska förslaget, som översändes efter brev och telegramväxlingar, fick följande utseende. Den 3 mars skulle Sura spela i Bad Nauheim, den 5 mars i Mannheim, den 6 mars i Köln eller Düsseldorf och den 7 mars i Krefeld. Den ekonomiska ersättningen skulle vara 1150 DM per match. På grundval av dessa ekonomiska villkor kunde man få en uppfattning, om turnén var genomförbar. Sektionens sekreterare Arne Carlsson fick i uppdrag att undersöka lämplig resväg, biljettpriser och dylikt. Ett arbete som genomfördes på förträffligt sätt. När de direkta kostnaderna var klara, samlades en kommitté bestående av föreningens ordförande, Sven-Erik Larsson, sektionssekreteraren Arne Carlsson och sektionsordföranden Bergenfeldt, för att få fram en översiktskalkyl över vad de totala kostnaderna uppskattningsvis skulle bli.
Truppen skulle bestå av en lagdel och en turnéledning. Lagdelen var sammansatt av 14 spelare och 1 lagledare. Då det var första gången som föreningen skickade ut ett lag på en sådan stor turné i Europa och Tyskland, ansågs det önskvärt att åtmindstonde två personer med tillräcklig kunskap i tyska språket borde vara med, så att den officiella represntationen och kontakten med myndigheter och föreningar skulle gå väl i lås. Då det inom sektionen endast var Bergenfeldt som kunde åtaga sig ett sådant uppdrag, tillfrågade föreningens ordförande Sven-Erik Larsson om han var villig att ingå i turnéledningen. Dels för hans uppoffrande arbete med föreningen och hans intresse för sektionen, men till stor del för hans gedigna kunskaper i det tyska språket. Glädjande nog åtog sig herr Larsson detta krävande uppdrag. Vilket sedermera skulle visa sig vara mycket välbetänkt. Ytterligare en ledare ansågs vara nödvändig för de interna ledaruppgifterna inom truppen. Till denna post utsågs sektionens sekreterare Arne Carlsson. Detta val var lämpligt ur flera synpunkter, men kanske främst med tanke på att han som SJ-tjänsteman hade fria resor över hela kontinenten. Slutligen så skulle vi försöka få med en materialförvaltare inom sektionen, då han på ett synnerligen uppoffrande och föredömligt sätt skött sina åtaganden och på detta sätt kunde få bevis för sin uppskattning. Samtidigt som hans arbetskapacitet kunde vara till stor nytta under resan.
Truppen beräknades alltså till 19 man. Det antalet berättigade också till en fribiljett, varför det totala antalet fribiljetter blev två. Dessutom var en av spelarna, reservmålvakten Lennart Brännström anställd vi SJ och erhöll fri resa till Köpenhamn. Överslagsberäkningarna visade att den planerade turnén med en trupp på 19 man skulle ekonomiskt gå ihop utan att lotteripengarna användes. Förutsättningen var att alla deltagarna tog ut semester, så att förlorad arbetsförtjänst behövdes betalas ut.
Man kunde då acceptera turnéförslaget och alla förberdelser vidtogs och den 26 februari var allt klart för resan. Deltagarna hade i genomsnitt växlat 200 kr för personliga utgifter. Dessa pengar inlöstes till största delen i resecheckar så att turnéledningen vid erhållandet av ekonomisk ersättning i Tyskland själva kunde lösa dessa och på detta sätt slippa medtaga någon större penningreserv. Föreningens ordförande åtog sig att vara turnéns kassaförvaltare. Samma dag togs telefonkontakt med Krefeld för att få en sista bekräftelse på att altt var klart, vilket också var fallet. Lördagen den 27 februari omkring kl. 18.00 fick Bergenfeldt ett telegram, där det meddelades att första matchen skulle gå i Mannheim den 4 mars. Varefter två matcher skulle spelas i Krefeld. Då det vi denna tidpunkt var omöjligt att ändra resplanen, sov platser m.m. och även att is situationen i Öresund vara oviss. Ansåg man att resan ändå skulle startas planenligt, trots en dags förskjutning i programmet. Den 1 mars kl. 06:36 startade resan från Surahammars station, nu var Surahammars IF:s ishockeykrigare för första gången iväg på en turné i Europa.
Ja det här var starten, fortsättning följer…….
