På lördagen den 6 mars fick Suras hockeygrabbar tillfälle att träna i is-palatset, samtidigt så uppsökte Bergenfeldt och Larsson ordföranden för delstaten ishockeyförbund. Efter att man lagt fram sina åsikter, lovade ordföranden att han var villig att föra Suras talan i överläggningarna med Preussen Krefeld och försöka utverka ersättning för den uteblivna matchen i Bad Neuheim med avdrag för de minskade kostnaderna Sura fick genom att man sparade en dag. Sura skulle alltså ha en ersättning på 650-700 DM. Man blev också lovade besked under kvällens match. Den matchen var av synnerligen stor betydelse, då det lag som Sura skulle möta under många år legat i toppen i fråga om ishockey i Tyskland och spelat mycket goda matcher mot såväl Södertälje SK, Djurgårdens IF, Hammarby IF och senast Kanadas landslag. Det här var också första gången som Suras hockeygrabbar spelade inomhus, vilket också nästan alltid kan ha en negativ inverkan på laget. Dessutom så var den uppkomna situationen sådan att ett gott arbete på planen skulle betyda ett moraliskt stöd i de fortsatta förhandlingarna.
På kvällen den 6 mars äntrade Suras iskrigare isen i Krefelds is-paltas inför 1000 åskådare. Preussen Krefeld tvingade dock ställa upp med en reserv för den ordinarie målvakten, istället hade man 30-årige Herbert Schibukat i kassen. Schibukat som spela OS både 1936 i Garmisch-Partenkirken och 1952 i Oslo. 1936 som forward och 1952 som back, fick dra på sig målvaktsmunderingen. Men han hade nog inte en av sina bästa dagar i kassen. Däremot så spelade Pär-Agne Karlström förtroende ingivande i Surakassen. Sura inledde med att göra 3-0 på fem minuter. Lennart Brewitz gjorde både 1-0 och 2-0. Egon Persson ökade på till 3-0 och Anders Henningsson avslutade målskyttet i första perioden med sitt 4-0 mål. I andra perioden höll Preussarna spelet upp bättre och kämpade för allt det var värda och för att hålla ned siffrorna. Trots det ramlade två puckar in bakom Schibukat, Tyskarna hade dock reducerat till 4-1, innan Egon Persson gjorde 5-1 och Lennart Brewitz ökade på till 6-1 med sitt tredje mål för kvällen. Tredje perioden blev den andra lik. Preussarna satte allt på ett kort för att försöka slå en bräsch i Suraförsvaret. Men Karlström briljerade med fina räddningar och var obeveklig. Istället så ökade Sura på till 7-1 genom Egon Persson och sedan avslutade Arne Holmgren målskytte med att stänka dit 8-1 inför den livliga Tyska publiken. 8-1 slutade alltså matchen efter periodsiffrorna 4-0, 2-1, 2-0.
Under tiden som matchen pågick så höll Suras turnéledning på med hårda förhandlingar med ordföranden i Preussen Krefeld, som även var ägare till is-palatset, ledda av ordföranden i delstatens ishockeyförbund. Då ordföranden i delstatens ishockeyförbund blev upptagen av annat, så ledes förhandlingarna av den konkurrerande föreningens ordförande. Preussen Krefeld vill inte höra talas om ersättning för den uteblivna matchen i Bad Neuheim, då man ansåg att det senaste telegrammet skulle vara fullt tillräckligt för Suras ekonomiska om planering. Sura var av helt motsatt uppfattning och ansåg att man inte på så kort varsel ändra de uppgjorda resplaner, dessutom så var det söndag när telegrammet mottogs och alla reseorganisationer var stängda. Sura fick med sig förbundets reprsentant på sin sida och han upptog därefter enskilda överläggningar med Preussen Krefelds ordförande. Vilket slutade med att ett kompromissförslag framlades. Där Preussen Krefeld skulle ersätta Surahammars IF med 500 DM för den uteblivna matchen i Bad Neuheim. Efter viss tvekan accepterade Suraledningen detta och förhandlingarna avslutades 20 minuter före tågets avgång från Krefeld.
Resan gick vidare till Hamburg och företogs på natten i sittvagn, så att man på det sättet sparade utgifterna för log den natten. I Hamburg gjordes ett dygns uppehåll, så att grabbarna fick tillfälle att besöka stadens begivenheter.
Delar av Suras Hockeylag gör Hamburg, från vänster: Arne Holmgren, Rune Holmgren, Erik Holmgren, Seth Carlsson och Egon Persson. På knä Anders Henningsson.
Foto: Ove Dahlberg
Då turnén var avslutad fick grabbarna helt själva bekosta detta uppehåll, vilket således inte ekonomiskt belastade turnén.
Dagen efter, den 8 mars klev man på tåget hemåt, vilket tog ett dygn i anspråk. Även den resan företogs i sittvagn. Den 9 mars var man således tillbaka i Surahammar på eftermiddagen. Det var ett gäng trötta grabbar som klev av tåget på Surastation den eftermiddagen. För VLT berättade sektions sekreteranren Arne Carlsson att det hade östs idel superlativ över Surahammarsgrabbarna. Dels från både hotellpersonal, motståndare och publik. Det är ett gott betyg, fortsätter Carlsson, som också berättar att Surahammars IF är välkomna tillbaka nästa vår till Tyskland. Vidare så berättar han att det rådde rena vårvädret nere på kontinenten och de konstfrusna rinkarna var i prima skick, liksom det i Krefelds is-palats.Att framgången för den 9 dagar långa turnén varit framgångsrik intygar också spelarna själva, vilka också var de första som genomfört en turné för Surahammars IF på kontinenten.
Det blev ett efterspel till den här turnén också, då övriga sektioner tyckte att huvudstyrelsen lagt både ekonomisk och personlig hjälp till Ishockeysektionen. Vilket man sedermera fick ta tillbaka, då Bergenfelt lämnade in en skriftlig redogörelse till styrelsen i april 1954. Där också Bergenfeldt skrev följande. ”När det gäller turnéledningen och dess sammansättning, får man hålla i minnet att en resa av detta slaget icke kan jämföras med en resa inom landet. Det ställes nämligen betydligt större krav på ledarkrafterna under en så omfattande utlandsresa. I detta fall var det ytterligare komplicerat, då resan var den första, som sektionen företog utanför landets gränser. Slutligen skall sägas, att turnén trots allt gav ett uppmuntrande resultat och sektionen har för avsikt att även till kommande säsong planera liknande turné, naturligtvis utan kostnader för föreningen. Jag får tacka såväl ledare som aktiva för goda prestationer under resan och särskilt vill jag framföra sektionens tack till föreningens ordförande för hans uppoffrande insatser under resan.” Så avslutar Sven Bergenfeldt sin redogörelse till Surahammars IF:s halvårsmöte den 29 april 1954.
Nu blev det ingen turné kommande vår, utan det skulle dröja till början av 60-talet innan Surahammars IF:s ishockeylag åkte ut på kontinentalturné. Då var det en annan stark ledare som låg bakom detta. Men det får Ni läsa om en annan gång.
Vad beträffar fotografier från turnén så har jag bara hittat ett som är taget vid uppehållet i Hamburg. Men är det någon som skulle ha flera kort från den här turnén så är jag mycket intresserad av att få ta del av dessa.
