Hockeyns historia del 10 – Uffe Mårtensson

Han manövrerade sin litenhet med ett stort spelsinne.
Han ser sig egentligen mer som fotbollsspelare. Men fotbollen förde honom till hockeyn och med 4 SM-guld, 2 silver och 1 brons är Ulf Mårtensson en av Suras genom tiderna mest framgångsrika hockeyspelare.

Foto: Willams förlag Ulf Mårtensson

Om man ska söka orsaker till att Sura under 1960/70-talet fick fram nya generationer av framgångsrika spelare kan man inte nog värdera Sandplans betydelse. Den plan invid Skogslundsskolan där det vintertid spelades hockey eller rinkbandy och sommartid fotboll. ”Vi närmast bodde där”, berättade Tigern Norrström i en intervju. ”Vi var där direkt när skolan slutat och stannade tills de släckte lamporna”. Det var nog också här både Uffe Mårtensson och den 5 år yngre Pelle Bäckman lade grunden till sin bländande teknik som hockeyspelare. ”Pelle och jag bodde nära varandra och nära Sandplan så vi åkte där tillsammans, fram och tillbaka, och tränade passningar”, berättar Uffe Mårtensson.

Med sina 161 centimeter såg sig nog Uffe egentligen som för kortväxt för hockey; ”jag var egentligen bra i fotboll. Där fanns det större ytor”. Redan som 15-åring debuterade han i Suras a-lag i division 4 och fotbollen var hans sport. 1964 var han med om att spela upp fotbollen i div 3 och spelade också en säsong div 3-fotboll för Sura. Samtidigt stod hockeylaget inför en generationsväxling och saknade spelare; ”hockeyn kom till oss i fotbollslaget och frågade om några av oss var intresserade av att börja spela hockey. En av dom som tackade ja var jag”.
Surahammars IF vs Hallstahammars SK
Uffe Mårtensson framför HSK målet i kamp med nr, 9. Rolf Hansson och
målvakten Rein Wöiduma 1965.

Fotograf: Sven-Erik Eilert

Säsongen 1963/64 debuterade Uffe Mårtensson i hockeyns a-lag. Stisse hade lämnat för Södertälje och en ny generation skulle ta över. Han spelade med bland andra Uffe Henriksson och ”Ryssen” Karlsson innan en förstakedja sattes ihop med Uffe Mårtensson – Nille Schilström – Bjarne Broström. ”Det var väl lite av en nedgångsperiod för Surahockeyn” minns Uffe. ”Vi var ett medelmåttigt lag i division 2. Jag har till exempel aldrig varit med om att slå Fagersta!”
.

Tidigt uppmärksammades Mårtenssons snabbhet och teknik. Efter ett bruksderby mot Hallstahammar 1964 skrev VLT i ett referat med rubriken ”Mårtensson planbäst” att ”i anfallet gladde ’mikroliraren’ Ulf Mårtensson. Hans eleganta klubbteknik och bländande åkförmåga gjorde honom till banans bästa spelare så junior han är”.

Det blev två a-lagsäsonger innan hela förstakedjan inför säsongen 1965/66 värvades från Sura; Nille Schilström till Södertälje, Bjarne Broström till IFK Stockholm och Uffe Mårtensson till Leksand. Varför Leksand? Flera klubbar hade ögonen på den unge talangen från Sura. Södertälje visade intresse och VIK hade följt honom flera år. ”Det var ”Pära” Karlström som värvade mig”, säger Uffe. ”Han hade varit målvakt i Sura tillsammans med min bror Rolf och nu tog han kontakt. Jag jobbade som målare i Sura och fick målarjobb även i Leksand”.
Uffe Mårtensson och Pära Karlström
Uffe Mårtensson och Pära Karlström med SM pokalen.
Foto: Leksands IF 1969 Facebooksida

I Leksand gick han rakt in i a-laget, debuterade 1965 i en match mot Rönnskär. Leksand vann med 11-1, Uffe spelade tillsammans med Totte Bengtsson och Olle Öst och kedjan gjorde fem mål. Säsongen därpå kom Dan Söderström och Mats Åhlberg till dalaklubben och den legendariska Folkarekedjan bildades; Söderström – Åhlberg – Mårtensson. Åhlberg och Söderström var från Folkarebygden i södra Dalarna och möjligen placerade lokalpatriotiska leksingar Surahammar i samma område.
Folkarekedjan
Söderström – Åhlberg – Mårtensson: Folkarekedjan.
Foto: Leksands IF 1969 Facebooksida

Redan den första säsongen i Leksand spelade Uffe 20 av säsongens 21 matcher och 1968/69 var han med om att spela hem klubbens första SM-guld. I början av 1970-talet, under Leksands guldålder, vann laget ytterligare 3 SM-guld. ”Vi är totalt bara 6 spelare i Leksand som kan stoltsera med 4 SM-guld”.
Första SM guldet klart
Första SM guldet klart, 7 februari 1969 efter 1-1 mot Modo i Kempehallen
Ulf Mårtensson syns som nr fyra.
Fotograf: Lasse Edholm, Alfredshem/Årets Ishockey 1969

Under sina Leksandsår spelade han också div 2-fotboll med Brage ”det gick bra att kombinera två sporter. Bara några veckor på hösten det blev lite mycket”. Men 1969 blev han sjuk, fick Reiters syndrom, och det höll honom borta från idrotten en hel säsong. Han slutade med fotbollen men säsongen 1970/71 var han tillbaka i hockeyrinken. Uffe lämnade också målaryrket och läste vidare till byggnadsingenjör.

Säsongen 1971/72 var Sura uppe i högsta serien och matcherna mot sin moderklubb blev lite av prestigematcher för Uffe. Inte minst då Sura efter en heroisk insats inför nästan 1400 åskådare lyckades spela 4-4 mot leksingarna hemma i Surahallen. Några veckor senare tog Leksand en gruvlig revansch och slog Sura med 18-1 efter 5 målpass av Uffe Mårtensson. Efter matchen rapporterade Radiosportens Åke Strömmer; ”På Leksands isstadion har det ikväll spelats tennis och setsiffrorna är 6-1, 6-0, 6-0”.

Nu började även landslagsledningen få upp ögonen för leksingarna. Tre Kronor byggdes så långt det var möjligt på rena klubbkedjor och nu var det dags för en Leksandskedja, ”Jag pratade en del med dåvarande förbundskaptenen Kjell Svensson. Hade jag varit två decimeter längre hade jag varit given men han tyckte att jag var för liten för internationell hockey”, berättar Uffe. ”I mitt ställe kom Dan Labraaten in som vänsterforward och det blev en landslagskedja. Men jag var rätt nöjd. Hade ett nytt jobb som byggnadsingenjör och trivdes med det”. Hockeymässigt flyttades Uffe i Leksand ihop med Hans Jax och Per-Olov Brasar, även det en toppkedja.

Danne Söderström, som under många år spelade tillsammans med Uffe i Leksand, håller inte med om att Mårtensson var för liten för topphockey. ”Tvärtom. Han hade ett så otroligt spelsinne. Motspelarna fick inte tag i honom”, säger Danne. ”Uffe var en smart spelare. Han manövrerade sin litenhet med ett stort spelsinne. I början av 70-talet var vi nästan bara masar i Leksand. Vi skojade om att vi hade två ’utlänningar’, Uffe från Sura och Labraaten från Grums”.

Han beskriver Uffe Mårtensson som en stor spelare och en fantastisk människa, en som månade om alla. ”Uffe har en stor plats i mitt hjärta. Jag minns när man kom hem till Uffe. Vi var ju flera unga killar som bodde i egna lägenheter i Leksand. Och det såg ut som det ofta gör hos unga killar. Men när man kom hem till Uffe låg det en tidning utanför dörren. Där skulle man ställa skorna. I lägenheten var det ordning och reda. Han la till och med hyllpapper i alla lådor och skåp. Häruppe i Leksand finns han i allas hjärtan. En stor spelare och en stor människa”.
Ulf Mårtensson Rinkens Riddare
Ulf Mårtensson Rinkens riddare 1974
Foto: Leksands IF 1969 Facebook sida

Säsongen 1973/74 tilldelades Uffe Mårtensson Dagens Nyheters årliga pris som Rinkens riddare. Ett pris som före Uffe gått till spelare som Sven Tumba, Lars-Eric Lundvall, Roland Stoltz, Nisse Nilsson, Honken Holmqvist och Lars-Erik ”Taxen” Sjöberg. Uffe hade den säsongen på 34 matcher inte en enda utvisningsminut. Däremot gjorde han 15 mål och spelade fram till 7. Efter säsongen 1974/75 slutade Uffe. Han hade då under 9 säsonger i Leksand spelat 252 matcher, gjort 97 mål och passat till 69. Men bara varit utvisad 62 minuter. Efter den aktiva karriären fortsatte man i många år som junior- och ungdomstränare. Ett sätt att ge tillbaka till den hockey som betytt så mycket för honom; ”ja, hockeyn har gett mig mycket. Inte minst ett bra yrkesliv”.
Guldhjältarna 1969 48 år senare
Första Guldhjältarna 1969, 48 år senare, 2017.
Fr. v. Ulf Mårtensson, Dan Söderström, Hans Jax, Gunnar Mårs, Bosse Englund, Mats Åhlberg, Gunnar Jönses, Rune Mases, Roger Lindqvist, Olle ”Mapa” Sjögren,Harry Persson, Christer Abris, Jan-Olof Kroon.
Foto: Leksands IF 1969 Facebook sida

Uffe bor kvar i Leksand och besöker Sura ett par gånger om året. Hockeyn följer han numera mest via TV och tidningar och kanske kan man ana ett spår av saknad efter det lekfulla och tekniska spel han själv representerade; ”på nåt sätt har hockeyn utvecklats från bollsport till kampsport”. Det var ju också som bollspelare hans karriär en gång startade.

Produktion: Staffan Hesselbäck och Pelle Söderbäck

Stort tack till Leksands IF 1969 Facebooksida för bilderna.

Nästa del: Hockeyns historia del 11 – När Sura sänkte VIK
Dela nyheten:

Fler nyheter