Hockeyns historia del 11 – När Sura sänkte VIK

Säsongen 1969/70 var Sura åter uppe i högsta serien. Idel förluster och nu väntade VIK som låg på slutspelsplats. VIK räknade med två säkra poäng men Sura ville något annat. Seger med 3-0 efter två mål av backgiganten Curt Ferding.

Foto: VLT Annons i VLT

Serietabellen efter 11 omgångar (av totalt 14 i grundserien) var ingen munter läsning för Surasupporters. Bara förluster och 22 – 76 i målskillnad. Man hade, som liten bruksortsklubb, ett lag som kanske var för bra för näst högsta serien men som inte räckte till i eliten. För Västerås var det tvärtom, laget låg stadigt parkerat på slutspelsplats med 3 omgångar kvar. Nu skulle 2 säkra poäng hämtas hem i Surahallen.

Det var ett segersäkert VIK som den 11 december kom till Suras ballonghall för match. Några av spelarna var tillbaka efter landslagsuppdrag och VIKs lagledare Stig Pennemo hoppades i lokalpressen inför matchen att ”grabbarna kommer ordentligt laddade mot Surahammar. Ett derby är alltid ett derby och allt kan hända. Men vår rutin borde kunna ge två poäng”. Laget var i stort sett ordinarie med spelare som Curre Lundmark, Ove Thelin, Garvis Öhrlund och Mysing Karlsson. Självsäkra VIK-spelare kom med buss till Surahallen ombytta och klara, dom tyckte det var för dåliga omklädningsrum i Sura.

Men i Sura jagade man första segern för säsongen och bland supporters fanns känslan att det gjorde inget om den kom mot storebror Västerås. Tränaren Rune Holmgren hade laddat inför matchen och möblerat om i laget; I mål ställdes en 18-årig junior, Valter Winsth, och i kedjorna flyttades det om. Bjarne Broström plockades upp till förstakedjan, en ung och spelsugen Kenneth Carlén tog plats i kedja 2 medan Bengt Wistling flyttades till tredjelinan. Rune tyckte att de olika kedjorna kände varandra alltför väl och att spelet därför blev förutsägbart. ”Grabbarna tvingades nu se upp i puckleveranserna eftersom det gällde alldeles nya dispositioner. Effektivt!”, menade Holmgren efter matchen. Han hade en nyckel till för att kollra bort VIK-spelarna. Sura tog god tid på sig vid alla avblåsningar och byten men kortade den effektiva speltiden för kombinationerna. Byten var 30:e sekund, mot normal speltid på ett par minuter, gav ett snabbt och kämpande hemmalag. Ett lag som orkade genomföra hela matchen. I publikstödet hade Sura dessutom ”en sjätte spelare”, nästan 1400 åskådare sjöng och bar fram sitt lag. VLT:s krönikör Everton konstaterade att 1391 människor i Surahallen lät som 10 000 i Rocklunda.

Ett taktiskt och laddat Sura tog tag i taktpinnen direkt. Redan i första minuten åkte Pelle Bäckman rakt igenom VIK-försvaret men Lennart Carlberg i VIK-målet räddade. Efter en stolpträff av Västerås Leif Andersson bestämde sig Suramålvakten Valter Winsth för att spika igen och höll nollan för första gången i en elitmatch. Drygt 16 minuter in i första perioden kom första målet. Efter kalabalik framför VIK-kassen kunde Cacka Schilström lyfta in 1-0.
Bo Schilström 1-0
Schilström jublar efter 1-0 Bejbom gratulerar
Foto: Pelle Norén

Sen var det dags för backen Curt Ferding att kliva in i handlingen. Men två distinkta slagskott gjorde han både 2-0 och 3-0. VLTs utsände Bernt ”Jang” Jangendahl beskrev segern som rättvis; ”Backarnas box framför lille Valter Winsth var kassaskåpssäker. Varje VIK-spelare som gav sig in i målsektorn jagades bort. Forwards arbetade frenetiskt upp och ned och gav aldrig VIK-arna tillfälle till andrum.”. Den store segerorganisatören hette Curt Ferding, kapten i Sura. ”Iskallt lugnt spelade Sura-kaptenen och dirigerade försvaret med bravur. Dessutom pricksäker tvåmålsskytt. Har han någonsin varit bättre än vad han visade mot sina forna klubbkamrater?”, frågade sig Jang.
Curt Ferding
Curt Ferding
Foto: Williams förlag

Curt Ferding kom till Sura från Västerås inför säsongen 1966/67. 27 år gammal, etablerad elitspelare, och på toppen av sin karriär. VIKs hockeyorakel Bosse Wallin beskriver honom som en riktig lirare; ”bra speluppfattning, bra på skridskorna. Ingen hårding men en spelande back. Det är bara en sak jag har svårt att smälta när det gäller Curt. De två målen när Sura spelade bort Västerås från slutspelet”.

Ferdings övergång till Sura beskrevs i pressen som en sensation och fortfarande menar de flesta Surasupporters att Ferding är Suras bästa värvning någonsin. ”Jag hade spelat 5 säsonger i Nyköping och 7 i Västerås. Hade bra jobb på ASEA och familj. Så trots att jag bara var 27 år ville jag varva ner”, berättar Curt Ferding. Ryktet började gå under våren 1966 att han skulle gå till Skultuna och nu agerade Sura. Erik G Andersson och Arne Bagge åkte in till Västerås, bjöd Ferding på middag och berättade om Suras unga och lovande lag. Ferding erbjöds även ett bra jobb i Sura men valde att stanna på ASEA i Västerås.

”Jag hade ju hört lite om alla deras unga och lovande spelare: Tigern Norrström, Valle Winsth, Pelle Bäckman, Kenneth Carlén och många andra. Det var det som gjorde att jag valde Sura istället för Skultuna. Jag blev tillsammans med Rune Holmgren lite av en pappa för laget och det var fantastiskt att få leda dessa unga killar. Dom var så motiverade, gav järnet hela tiden. I 17 år spelade jag hockey på elitnivå men helt klart är mina 5 år i Sura de bästa. Den sista säsongen innan jag lade av är nog min bästa någonsin som spelare!”.

Hur kändes det då att spela bort sin förra klubb från slutspel med den 3-0 match som blivit legendarisk i Suras hockeyhistoria? ”Jag gjorde två mål och det har efteråt beskrivits som stenhårda backskott. Så hårda var dom nog inte men dom snirklade sig in i mål”, skrattar Curt Ferding. ”Det kändes helt OK, jag hade gjort min insats. Min plikt för Sura”.

Desto bittrare var VIK-ledaren Stig Pennemo när han efter matchen mötte pressen. ”Nu flög alla chanser till slutspel åt skogen. Och många sköna tusenlappar. Synd att ett Västmanlandslag ordnade den biffen…” suckade Pennemo. En slutspelsplats kalkylerades i dåtidens penningvärde till mellan 50 – 100 000 kronor. Det sägs att Pennemo direkt efter matchen skällde ut Suraledningen för att de förstört för länshockeyn med en match dom lika gärna kunde ha förlorat. Men Suras Rune Holmgren var nöjd; ”Vi gick in för en stenhård forechecking, snabba byten och högt tempo. Den taktiken slog hundraprocentigt.” Och Surasupporterna jublade, nu var säsongen på något sätt räddad.

VIK hämtade sig aldrig efter förlusten i Sura, missade slutspel och hamnade i nedflyttningsserien. ”Vi hade ett bra lag så visst var det nog lite underskattning. Men efter Suramatchen var VIK ett lag i chock”, beskriver Bosse Wallin stämningen efter matchen.

Med båda länslagen i nedflyttningsserien ruvade man i Västerås på hämnd. Stämningen mellan klubbarna var spänd och nu skulle VIK visa vilket som var länets bästa lag. Lagen möttes i Rocklundahallen, Västerås vann med 8-2, men matchen gick till historien av helt andra orsaker än spelet. ”Hatmatch då VIK vann” och ”Fullt slagsmål” var några rubriker i en match som i pressen beskrevs som ”en sällan skådad holmgång där slagsmål, efterslängar och utvisningar hörde till ordningen”. Surabacken Carl-Axel Berglund sänktes av Curre Lundmark så att han fick bäras ut på bår och föras till sjukhus.
Berglund ut på bår
Carl-Axel Berglund ut på bår i Rocklundahallen
Foto: Olle Andersson

Tommy Eriksson slog med klubban ett brutalt slag mot en liggande Curt Ferding. Ett slag som tursamt träffade hjälmen. I mitten av andra perioden utbröt ett stort slagsmål med massor av spelare inblandade. Ledarna i båsen klarade inte av att hindra spelare från att hoppa över sargen och in på plan för att delta i fighten. Domarna tappade helt greppet och bad om ursäkt efteråt.
Kaos
Kaos i speakerbåset.
Foto: VLT

En bister hockeybas i Sura Erik G Andersson ruskade på huvudet efter matchen och menade att så här ska inte hockey spelas; ”Stundtals föreföll det som om VIK-arna i första hand gick in för att skada våra spelare. Lundmarks ’grej’ mot vår back Berglund betecknar vi som rena överfallet och förmodligen en ren hämndaktion från VIK-backarnas sida för det intermezzo som inträffade i vårt första seriemöte”. Samtidigt var alla överens om att Västeråssegern var rättvis, VIK var det klart bättre laget.

På VLT:s insändarsidor fick Stig Pennemo, som för övrigt var sjuk under matchen och fick den telefonrefererad hem till sjuksängen, försvara VIK. Han bekräftade känslan av hämnd; ”Det är alldeles riktigt som han (lagledaren Karl-Sören Hedlund) säger att en viss sorts hämnd skulle uttas mot Surahammar just därför att det var mot brukslaget som vi förstörde våra chanser att gå till SM-slutspel… men en sak är riktig: hockey är inte till för busar, dom ska polisen ta hand om. Utan snarare till för ärliga, friska, kämpaglada och äregiriga spelare”.
Släktkalas
Hur VLT:s Matte såg på matchen

3-0 segern mot Västerås blev Suras enda seger i en seriematch säsongen 1969/70. Men för trogna Surasupporters var den guld värd. En match för evigt inskriven i klubbens hockeyhistoria.

Produktion Staffan Hesselbäck och Pelle Söderbäck

Nästa del: Hockeyns historia del 12 – Konstis och ballonghall
Dela nyheten:

Fler nyheter