Idégivaren och den drivande kraften bakom turnén hette Sven Bergenfeldt, ishockeysektionens ordförande 1951-1958. Bergenfeldt som var kemist och chefsanalytiker på brukets laboratorium hade goda kontakter i Tyskland och gott om idéer kring internationella utbyten; ett sätt att utveckla sporten, knyta nya kontakter och samtidigt ”bidra till en bättre förståelse och vänskap folken emellan”. (Ur Bergenfeldts reserapport efter genomförd turné). Han ville, kort sagt, i spåren efter andra världskriget låta idrotten vara ett redskap för att läka ihop ett sargat Europa.

Redan hösten 1952 väckte Bergenfeldt tanken på en Tysklandsturné. Eftersom han inte räknade med något ekonomiskt stöd från Surahammars IF bad han, som ordförande i ishockeysektionen, istället om tillstånd att ordna ett lotteri på en brudkista för att få ihop en ekonomisk grundplåt. En brudkista donerades till sektionen, medlemmarnas fruar sydde alla inventarier och lotteriet inbringade 1300 kronor. Nu fanns en grundplåt för att gå vidare.

Sommaren 1953, i samband med en resa till Krefeld i Västtyskland, tog Sven Bergenfeldt kontakt med ordföranden i delstatens ishockeyförbund och diskuterade frågan. Krefeld var under 40- och 50-talet ett centrum för tysk hockey med två lag i den högsta divisionen; Preussen Krefeld och Krefelder EV. Preussen Krefeld var berömt för sin tekniska ishockey och blev tyska mästare 1951. En preliminär överenskommelse slöts med Preussen Krefeld om en turné kommande år. Efter en fortsatt kontakt via brev och telegram formulerade tyskarna ett slutgiltigt förslag. Den 3 mars skulle Sura spela i Bad Neuheim, den 5 mars i Mannheim, den 6 mars i Köln eller Düsseldorf för att sedan avsluta med en match i Krefeld den 7 mars. Den ekonomiska ersättningen till Sura skulle vara 1150 DMark per match.

Tillsammans med föreningens ordförande Sven-Erik Larsson och hockeysektionens sekreterare Arne Carlsson gjorde Sven Bergenfeldt en kalkyl över intäkter och totala kostnader. Kalkylen visade att turnén var självfinansierad och dessutom fanns lotteriintäkterna som en extra buffert om något oväntat skulle inträffa. Nu var det dags att börja pussla ihop spelartrupp och reseledning.

En utmaning var språket, inte alltför många i Sura behärskade tyska. Eftersom både Bergenfeldt och Sven- Erik Larsson talade tyska obehindrat tog de plats i turnéledningen. För att ha huvudansvar för interna ledaruppgifter under resan rekryterades sektionens sekreterare Arne Carlsson. Eftersom Carlsson var anställd hos SJ hade han fria resor över hela Europa vilket underlättade budgetarbetet. Dessutom tillkom en materialförvaltare.

Spelartruppen innehöll namn som Pära Karlström, Ove Dahlberg, Ronald ”Collman” Pettersson, Egon Persson och Anders Henningsson. Reservmålvakt var Lennart Brännström, också han SJ-anställd vilket ytterligare underlättade budgetarbetet. Här fanns även tre bröder Holmgren; Erik, Arne och Rune. ”Junioren Rune Holmgren var med på resan och denna uppmuntran tror jag säkert vi har igen”, konstaterade Sven Bergenfeldt i lokalpressen, ”Grabben har stora förutsättningar som backspelare”.

Rune Holmgren  lovande junior
Fotograf: Sven-Erik Eilert

Strax före avresan från Sura kom ett telegram från Tyskland med en del justeringar i programmet. Den första matchen skulle spelas först den 4 mars i Mannheim och därefter väntade två matcher i Krefeld. Men med hela resan bokad och klar bar det av som planerat den 1 mars kl 06.36 med rälsbussen från Sura. Efter tågbyte i Köpenhamn fortsatte truppen till Hamburg med sovvagn. För övrigt den enda sovvagnsresan under hela turnén! I Mannheim, där den första matchen skulle spelas, var det karneval och brist på hotellrum varför man inkvarterades i Frankfurt.

I Frankfurt fanns en amerikansk flygförläggning och Suraspelarna erbjöds att få en träningstid på American Air Forces rink mot att man spelade en match mot flygbasens hockeylag. (Den höga närvaron av nordamerikansk militär i Europa var under 40- och 50-talet en bidragande orsak till hockeyns utveckling i vår del av världen. Den som är intresserad rekommenderas Lars Ingels bok ”De kanadensiska bombflygarna och Leksands IF”. En fascinerade berättelse om hur internerade kanadensiska bombflygare spelade en hel säsong i Dalarna under kriget och bland annat etablerade Leksand som hockeyklubb).

Matchen mot det amerikanska militärlaget vann Sura enkelt med 21-3. Amerikanarna imponerades av Suras spel och erbjöd sig på stående fot att spela en returmatch i Sura under våren. Detta förutsatt att isen fanns kvar. Som flygare var tanken att laget skulle flyga till Västerås och sedan spela match mot Sura. En match som av olika orsaker aldrig blev av.

Från Frankfurt fortsatte Suraspelarna till Mannheim där match väntade mot Mannheims stadslag förstärkt med två spelare från Bad Neuheim och en kanadensare. Efter ett lysande lagspel segrade Sura med 9-3 efter mål av Ove Dahlberg, Lennart Brewitz, Arne Holmgren, Anders Henningsson och Egon Persson. Efter matchen fick suringarna beröm för sitt spel och Mannheim ville gärna se ett nytt gästspel kommande år.

Lennart Brewitz – bästa målskytt under turnén
Foto: Sven-Erik Eilert

Nu väntade Krefeld och här började bekymren. Det visade sig att av två utlovade matcher i Krefeld blev det vara en. Staden hade ett ispalats men två elitlag. Nu visade det sig att konkurrentlaget Krefelder EV bokat hallen den ena av dagarna så Sura erbjöds bara en match mot Preussen Krefeld. Eftersom redan tidigare en planerad match under turnén ställts in ville Sura nu ha ekonomisk kompensation. Efter långa och hårda förhandlingar fick Sura en ersättning på 500 DMark för den inställda matchen.

Lördagen den 6 mars var det dags för turnéns höjdpunkt, match mot det tyska topplaget Preussen Krefeld och dessutom inomhus. Krefeld hade tillhört Europatoppen i flera år och bland annat spelat jämna matcher mot Södertälje, Djurgården, Hammarby och senast det kanadensiska landslaget. En jobspost hade drabbat Preussen Krefeld inför matchen; man tvingades ställa upp med en reserv för sin ordinarie målvakt. Kassen vaktades av den 40-årige Herbert Shibukat, en meriterad spelare som spelat i OS både 1936 i Garmisch-Partenkirchen och 1952 i Oslo. Men 1936 som forward och 1952 som back. Nu fick han dra på sig målvaktsmunderingen och hade ingen av sina bättre dagar.

Herbert Shibukat, fick hoppa in som målvakt.
Foto: Arkiv

Efter 5 minuter ledde Sura med 3-0 efter två mål av Lennart Brewitz och ett av Egon Persson. Innan perioden var över gjorde Anders Henningsson 4-0. Tyskarna spelade upp sig men Pära Karlström var näst intill obeveklig i Surakassen och matchen slutade med Suraseger 8-1.

Pära Karlström – omutlig målvakt
Foto: Sven-Erik Eilert

Turnén var över och redan samma kväll tog Suratruppen nattåget till Hamburg, nu i sittvagn för att spara på utgifterna och slippa ytterligare en nattlogi.

Suralaget i Hamburg Från vänster:Arne Holmgren, Rune Holmgren,
Erik Holmgren, Seth Carlsson, Egon Persson. Knästående Anders Hennigsson
Fotograf: Ove Dahlberg

Den 9 mars var man tillbaka i Sura och en nöjd sektionssekreterare Arne Carlsson kunde för VLT berätta om en lyckad turné. Det hade östs superlativ över Suragrabbarna av såväl hotellpersonal som motståndare och publik, man hade mött vårväder och fått träna och spela på perfekta konstfrusna rinkar. Dessutom en inomhusmatch i Krefelds ispalats. Surahammars IF var varmt välkomna tillbaka nästa vår.

Suratruppen har precis klivit av rälsbussen på Sura station.
Fotograf: Sven Erik eilert

Ett efterspel blev det i Surahammars IFs huvudstyrelse då övriga sektioner tyckte att allt för stora resurser lagts på turnén. Detta reddes ut med en utförlig skriftlig redogörelse från Sven Bergenfeldt. Men någon turné året därpå blev det inte. Sven Bergenfeldt flyttade med tiden till Värmland och var under nästan 10 år även ledamot av Svenska Ishockeyförbundets styrelse. Han avled i februari 2005, då bosatt i Helsingborg.

För Sura hockey blev det nya turnéer till kontinenten först i början av 1960-talet. Då initierade av en ny stark ordförande i hockeysektionen Erik G ”Masen” Andersson.

Produktion: Staffan Hesselbäck och Pelle Söderbäck

Nästa del: Hockeyns historia del 14 – Mästarmöten på kontinenten