I slutet av november 1937 beviljades medlemskap i hockeyförbundet. Nu var det dags för spel. Första matchen i Sura, år 1938, spelades i regn. De två första perioderna möttes Södertäljes A-lag och B-lag. I sista perioden spelade Sura mot Södertälje B.
Den 28 november 1937 ordnades en kurs i Köping där Södertälje SKs spelare Carl Abrahamsson medverkade.
Carl ”Calle Aber” Arahamsson
Foto: Arkiv
På förmiddagen tränades puckförning på skridskobanan innan man på eftermiddagen övergick till taktiska övningar i en gymnastiksal. Dagen avrundades på Stadshotellet med en diskussion om regler. Ett 40-tal personer från nio föreningar deltog. En av dem var Surapionjären Gustaf Ludvigsson.
Första årsavgiften
Vid ett sammanträde med ishockeyförbundets propagandakommitté den 2 januari 1938 beslöts så att det var dags att starta en enkelserie med 8 deltagande lag: Västerås SK, IFK Västerås, Köpings IS, IK Westmannia, Surahammars IF, Kolsva IF, IF Aros och IFK Arboga. Till varje match skulle utses två domare, en från varje deltagande förening.
Inför säsongen 1937/38 fastställde Internationella ishockeyförbundet regler som även antogs av det svenska ishockeyförbundet. Där kunde man bland annat hitta följande förändringar;
Speltiden: Hittills har domarens signal vid periodens slut gällt som slutsignal. Nu blir det tidtagarna som ger slutsignal.
Spark: Beträffande spark av pucken har detta varit tillåtet i två zoner. Nu får anfallande spelare sparka pucken i alla zoner och även över själva linjen fram till sin egen klubba, men man får ej sparka till en medspelare.
Höga Klubbor: Såsom ett särskilt svårt fel betraktas att höja klubban över axelhöjd och det skall straffas. Skadas en motspelare av en hög klubba blir straffet ytterligare skärpt.
Utvisad spelare: En utvisad spelare måste sedan utvisningstiden är slut, först beträda sin försvarszon med båda skridskorna innan han får deltaga i spelet, Gör han ej detta äger domaren rätt att utvisa honom för 1 minut.
Försvarsspel: Då pucken ej befinner sig inom försvarsområdet får ej flera än 3 spelare befinna sig inom detta område. Det försvarande lagets övriga spelare får åka in i försvarszonen då motståndarna göra ett anfall, men de får icke överskrida försvarslinjen förrän motspelaren befinner sig på en klubblängds avstånd från den.
Spelöppning vid offside: Vid alla offsideavblåsningar skall pucken på nytt sättas i spel från den plats där den passerade linjen.
Förhalning av speltid: En spelare som är i mittzonen får icke passa eller föra pucken tillbaka i sin försvarszon för att fördröja spelet
Två domare: Svenska Ishockeyförbundet har fastställt följande vid matcher i Svenska serien och SM-turneringen. När dessa matcher spelas på utebana skall det vara två domare.
Söndagen den 16 januari kom ett av 30-talets ledande svenska hockeylag, Södertälje SK, på turné till länet. Man kom med både A och B-lag och för säkerhets skull även med en domare. Tre uppvisningsmatcher fanns på programmet; kl. 11.00 i Surahammar, kl. 14.00 i Kolsva och kl.19.00 i Köping. Att kvällsmatchen gick i Köping berodde på att det var bara där det fanns elljus; fyra stållinor med 8 lampor vardera. 10 000 watt fördelat på 32 ljuspunkter.
I Sura spelade man i regnväder. SSK A mötte SSK B i två perioder och ställningen blev 5-0. I den sista mållösa perioden möttes SSK B och Surahammars IF. Den första matchen i Sura var spelad och där fanns Gustaf Ludvigsson med i laget.
Fram till 1944, det år då Sura för första gången gick upp i den högsta serien, spelade Gustaf Ludvigsson för Surahammars IF. Han bildade backpar med Sven ”Stilis” Sjöberg och publiken älskade att se backparet i aktion.
Gustaf Ludvigsson och Sven ”Stilis” Sjöberg
Foto: Arkiv
De hade sitt eget sätt att stoppa anstormande motståndare. När en forward kom gick Gustaf och ”Stilis” ihop med knäna och välte helt enkelt motståndaren över ända.
Det var också Gustaf som anmodade Sten Henriksson, legendarisk spelare och ledare i Sura, att första gången sätta ihop ett juniorlag. IFK Arboga ville spela en juniormatch, Sten plockade ihop ett Suralag, och därmed var juniorhockeyn igång i Sura.
Gustaf Ludvigsson var inte bara spelare. Han satt med i ishockeysektionen, bandysektionen (bandyn drogs igång igen i Sura 1944) och fotbollssektionen. Dessutom dömde han både fotboll och bandy.
1936 gifte han sig med Gävlebördiga Jenny Alice Börjesson. Tillsammans med sin arbetskamrat i gjuteriet Gösta Sundberg byggde han ett hus med två lägenheter på Runevägen 9. I augusti 1946 fick han jobb som gjutmästare på Österbybruks Gjuteri och familjen flyttade från Sura. I Österbybruk fanns han med som lagledare i både Österby IF och IFK Dannemora samtidigt som han fortsatte döma fotboll. Gustaf Ludvigsson avled 1993.
Kvar att berätta är episoden om en annorlunda klubba, den med rakt blad. Sten Henriksson berättade hur han vintern 1936 tillsammans med en kompis åkte skridskor på idrottsplatsen. Där såg de en kille, för övrigt son till brukets musikledare, åka runt med en klubba de aldrig sett förut. När de frågade svarade han; ”Det är en ishockeyklubba. Har ni kisar inte sett en sådan förut?”
Lennart Berg med rak klubba.
Foto: Arkiv
De första ishockeyklubborna togs till Sverige långt tidigare av Hans Georgii och förevisades för idrottsjournalisten Torsten Tegner och några bandyspelare redan 1914. Hans Georgii var från början bandyspelare men flyttade 1911 till Berlin för att studera. Där kom han i kontakt med ishockeyn och spelade för både Eislaufverein Berlin och Berliner Schlittschuh-Club. Han var känd för att alltid spela med en vit scarf och är Sveriges första dokumenterade ishockeyspelare.
Mötet med Hans Georgii fanns kanske i Torsten Tegners minne när han fem år senare, 1919, träffade Fotbollsförbundets ordförande Anton Johansson och den amerikanske filmregissören Raoul LeMat på en restaurang i Stockholm. LeMat, som hade en bakgrund som ishockeyspelare och skridskoåkare, ville få Sverige att ställa upp med ett hockeylag vid OS i Antwerpen och laget skulle byggas runt bandyspelare. Att fotbollsförbundet bjöds in till mötet berodde på att bandyn då tillhörde fotbollen.
I början av 1920 beslöt sig Fotbollsförbundet för att satsa på ett hockeylag till OS. Raoul LeMat skulle vara lagets coach och det var bråttom. Spelen var bara några månader borta. En provisorisk hockeyrink ordnades på Stockholms stadion och en öppen inbjudan gick ut till landets bandyspelare att komma till en första introduktion i slutet av januari. Dessutom inbjöds ett filmteam för att dokumentera och berätta om satsningen. Men inga spelare dök upp så det enda som kunde filmas var LeMat skrinnande ensam runt rinken.
Ett lag rekryterades mer målmedvetet och klubbor och utrustning importerades från USA. Tyvärr fastnade klubborna i tullen i Göteborg så det blivande svenska OS-laget i hockey fick träna spel och puckföring med bandyklubbor. En tidig vår rörde till det ytterligare. Isen smälte så träningen fick förflyttas till två omklädningsrum på Stadion. Trots dessa förberedelser lyckades det svenska laget ta sig till OS-final där man förlorade mot Canada med 12-1. Efter ytterligare turneringsrundor slutade Sverige till sist på fjärde plats av 7 deltagande nationer.
Men allt detta är tidig historia. Och det ska dröja ett antal år innan de första spelarna från Sura drar på sig en landslagströja i ishockey.
Text: Staffan Hesselbäck /Pelle Söderbäck
Källa: Svenska Ishockeyförbundet 75 år, VLT 1937-1940
