Vi rundar av höstens serie om hockeyhistoria med att utse varsin drömfemma ur Suras rika förråd av hockeylirare. Och ställer samtidigt frågan till alla er som läser; hur skulle din drömfemma ser ut?
Pelle Söderbäcks femma:
Målvakt: Tommy Salo
Suras historia är fylld av bra målvakter; Valle Winsth, Lasse Granström eller dagens Philip Olsson för att nämna några. Men ingen lyser som Tommy Salo. Han lämnade Sura rätt tidigt för en lång karriär i eliten och NHL. Utan hans straffräddning vid OS i Lillehammer 1994 hade Foppa Forsbergs berömda straff varit glömd. Det var Salo som räddade guldet. Sveriges, i mitt tycke, bäste målvakt genom tiderna.
Back: Curt Ferding
1969 var Sura uppe och vände i eliten. Efter en säsong fylld av förluster väntade storebror VIK i sista omgången. Västeråsarna var så säkra på seger att de kom ombytta i bussen eftersom de tyckte att Sura bjöd på för dåliga omklädningsrum. Men med Ferding som general på isen vann Sura med 3-0. Curt Ferding stänkte in två slagskottsmål. VIK tappade sin givna slutspelsplats och Sura vann sin första match. ”Idioterna från bruket förstör västmanlandshockeyn” lär VLT ha skrivit efter matchen. För oss på bruket var säsongen räddad!
Back: Sura-Pelle Pettersson
Jovisst, det var som forward i Tre Kronors s k ungdomskedja han blev en av de största gestalterna i svensk hockey. Men det var som back han började både i Sura och i landslaget. Frågan är vad som hänt om han stannat på backplatsen? Visserligen ingen tacklare och lite vek i skridskoåkningen. Men ett spelgeni och en strateg. En spelande back är vinnande för ett lag; ”han tänkte hockey på ett sätt som gjorde att han var långt före sin tid”, skrev sportjournalisten Ulf Jansson. Vad han blivit som back får vi aldrig veta men i min drömfemma finns han där.
Vänsterforward: Uffe Mårtensson
Hade Uffe, 160 centimeter lång, varit en decimeter längre hade han varit given i landslaget. En lirare av sällan skådat slag. Han spelade ett par a-lagssäsonger i Sura i början av 60-talet. Vi på läktaren såg honom gärna tillsammans med den lika kortväxte Uffe Henriksson. Vilket radarpar. Mårtensson drog inför säsongen 1965-66 vidare till Leksand där han spelade resten av sin karriär. I Leksand blev ”Mårten” en legend, det borde han vara också i Sura. Och för mig given i en drömfemma.
Center: Jarno Pikkarainen
I en tid då svensk hockey lider brist på spelare med klubbhjärta är det läge att lyfta fram en spelare som Jarno Pikkarainen. Förutom 5 säsonger i Växjö Lakers har han spelat nästan hela sin karriär i Sura. Spelade TV-pucken 1994 och klev in i a-laget några år senare. Han har också varit tränare och coach. En skridskostark, hårt jobbande två-vägsforward. En grovjobbare som varje lag behöver.
Högerforward: Tigern Norrström
För den som växte upp med hockeyn på 60-talet är Tigern en självklarhet i en drömfemma. Vindsnabb målspottare. Tigern kunde själv avgöra en match om det behövdes. Tackade nej till anbud både från AIK och VIK med motivet att han trivdes bra med Sura. Finns fortfarande kvar i hallen som pojklagstränare och som hockeyprofil. Ska det någon gång resas en staty i Sura-rondellen så borde Tigern stå där. Svensk hockey, med klubbhjärta och spelglädje, när det är som bäst.
Coach: Pelle Bäckman
Han har visserligen aldrig coachat Sura men det är bruket som fostrat honom. En av Sveriges mest framgångsrika tränare; efter några år i Oskarshamn och Väsby blev det stora klubbar som AIK, Färjestad, MoDo, Malmö och Frölunda. Samt flera säsonger som ansvarig för det danska landslaget. Att se Pelle Bäckman, illröd i ansiktet och ilsket skrikande i båset, är en upplevelse utöver det vanliga. Ett stort plus också för att han, trots en lång karriär, behållit sin breda Sura-dialekt.
Staffan Hesselbäcks femma:
Målvakt: Mats Hallén
12 säsonger vaktade han A-lagsburen, han var oerhört placeringssäker. Inga yviga rörelser i målet, lämnade sällan returer, utan pucken försvann in i plocken. VIK ville värva honom, men som många andra Suringar, trivdes han i Sura och ville inte åka utan för skyltarna, Hade även anbud från Södertälje. Men Mats ”Sugo” Hallen blev Sura troget.
Back: Curt Ferding
Curt Ferding rankar jag som den bästa värvning Sura gjort alla kategorier. En härförare på isen och ett grymt slagskott, Spred ett lugn i laget när han var på isen. Kommer i håg hans två mål mot VIK, bägge på slagskott från blå linjen. Då stod man där som 10-årig grabb och såg på, Sura vann med 3-0 och spelade bort VIK från SM slutspelet. Var väl inte så populärt, men för oss på bruket var det en höjdare,
Back: Nicklas Larsson
Nicklas Larsson som nu göt sin 19:e säsong måste med på listan, den enda som är aktiv. Nicklas leker ishockey ute på isen. Allt ser så enkelt ut när han serverar mackor, eller ta ner en puck på tennis. Provtränade med Djurgården och även VIK var ute efter honom. Men Nicklas stannade kvar i Sura, Den säsongen vi hade Nicklas och Thomas Mitell som backar i Sura, hade vi nog det grymmaste powerplay vi haft genom tiderna. Nicklas är en riktig Kulturbärare, finns ingen i hela Hockeyettan som spelat så länge i samma klubb som Nicklas.
Vänsterforward: Jarno Pikkarainen
Men han är ju center, säger alla. Nja han började som vänsterforward i Sura, gjorde sitt första mål mot trätobrodern Fagersta AIK. Jarno åkte in innanför blå och ramlade ner på knä, några FAIK anhängare skrattade på läktaren där jag stod. Men Jarno restet sig och stänkte i sitt första mål i A-lagströjan. Jarno var en utnärkt tvåvägs forward och fick även den rollen när han gick till Växjö, som han var med att föra upp i Hockeyallsvenskan. Han återvände till Sura som center och den säsongen han spelade i hop med tvillingarna Johansson, satte de poäng rekord som en kedja i Sura, 153 poäng. Jarno dirigerade Robert och Martin, samtliga gjorde över 50 poäng. Jarno som tyvärr skadades i kvalet den säsongen 12-13. Men han kom tillbaka och spelade över 300 matcher i Suratröjan, han hade den högtsta/lägsta nivå jag någonsin sett. Gjorde alltid sitt jobb ute på isen.
Center: Stig-Göran ”Stisse” Johansson
”Stisse” som jag tyvärr aldrig fick se ispela i Sura, mer än i de traditonella julmatcher man hade förr. När alla spelare i förskingringen kom hem och förgyllde tillvaron för Surapubliken. Men jag såg honom spela i landslaget i alla fall. ”Stisse” debuterade som 15 åring i A-laget och redan då såg man vad som komma skulle. Han var en riktigt teknisk spelare, som drog på sig flera motståndare och sen serverade han pucken till sina kedjekamrater. I en match mot Fagersta gjorde ”Stisse” bägge målen, Sura vann med 2-1. Vide det ena av målen spelade han bort hela FAIK laget och avslutade med att sätta pucken i nät. Säsonge 62-63 gjorde han 29 mål och var på banan vid 75 av Suras 116 mål. Sen kom han till SSK och fortsatte att dominera på isen, trots att han var bara 174 cm, så var han en utmärkt tackalare som älskade att gå in i närkamper. Han hade en oerhörd timimg i sina tacklingar. En säsong i Aherne Cup, skickade han av två Tjecker som fick dela ambulans. ”Stisse” fick till slut sin tröja hissade i Södertälje. Det skulle ha skett mycket tidigare!
Högerforward: Rune ”Tigern” Norrström
Mr Sura hockey, ingen har personifierat Surahammars IF som ”Tigern” gjorde. Vesselsnabb på rören och med en egen specialare ”Tiger-finten” som han lärde ut till många av de spelare han tränade efter spelarkarrären. När han var på toppen av sin karriär, så stod värvarna i kö. Men ”Tigern” stannade i Sura. De hade jju inte Korv Antons kiosk i Stockholm! Kommer i håg när han gjorde 5 mål mot Almtuna, varav två i mumerärt underläge, ändå fick Sura stryk med 7-8. 16 säsonger i Suratröjan och var den förste att få sitt nummer pensionerat i Sura. Hade förmånen att få vara ledare i hop med ”Tigern” under några säsonger. Den reklam han gjort för Surahammars IF är oärderlig, det såg vi när vi körde en swish-kampanj för några år redan med ”Tigern” som dragplåster. Nu är han också hedersmedlem i Surahammars IF!
Coach: Pelle Bäckman
Har ju aldrig coachat Sura, men har alltid talat sig varm för ”Bruket” och sagt att Sura är hockeyns mekka. Var ett tag aktuell som Coach i Tre Kronor, under den tiden när Peter Wallin var GM, men Pelle ville ha med sig Tomas Jonsson som assisterande. Det fick han inte, så då tackade han nej. Alltid rak i kommunikationen med spelare och media. Var alltid populär i de klubbar han tränade. Hade varit kul att se honom i Surabåset en säsong! 3 SM guld vann han som ledare, men som spelare blev det bara silver. Sen var han tillsammans med Tomas Jonsson ansvarig för Danmarks A-landslag och där gjorde han som vanligt ett utmärkt jobb.
Ja det var våra drömfemmor, Har Ni någon ”Drömfemma” får Nu gärna slriva in det i kommentaren på hemsidan eller på Facebook sidan. Vi önskar en God Jul och ett Gitt Nytt år.
Text och produktion: Pelle Söderbäck & Staffan Hesselbäck
